Definition & Betydelse | Svenska ordet INTRANSITIV


INTRANSITIV

Definition av INTRANSITIV

  1. (lingvistik) (om verb); som inte behöver eller inte kan konstrueras med objekt som bestämmande utfyllning

Antal bokstäver

11

Är palindrom

Nej

14
AN
ANS
IN
INT
NT
RA
RAN

2

2

440
AI
AIN
AIR
AN
ANN


Sök efter INTRANSITIV på:



Exempel på hur man kan använda INTRANSITIV i en mening

  • Verbet nafal används således både i intransitiv och transitiv betydelse, liksom även i bokstavlig bemärkelse och bildligt.
  • Det innebär att subjektet i en transitiv sats märks (i de flesta fall) med en särskild partikel, nee (eller e, i vissa dialekter), medan subjektet i en intransitiv sats, liksom det direkta objektet i en transitiv sats, är omarkerade.
  • Sumeriskan är ett ergativt språk som markerar det grammatiska subjektet i en sats beroende på om satsen det ingår i är transitiv eller intransitiv, till skillnad från nominativ–ackusativa språk (som svenska), som istället markerar objektet i en sats om det utsätts för en handling.


Förberedelsen av sidan tog: 76,86 ms.