Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KELTERNA

Definition av KELTERNA

1. böjningsform av kelter

Exempel på hur man kan använda KELTERNA i en mening

• Belenus i (latinsk namnform), även Belinus, Bellenus med flera former, senare Bel, var i keltisk mytologi, i synnerhet hos de kontinentala kelterna, en av de högsta gudarna.
• Fram till 1600-talet var norra Frankrikes historia i stort sett gemensam med historien om Belgien (kelterna belgiska under antiken var en mängd keltiska folk från norr om Gallien), ett land som "under nästan tusen år tjänat som ett slagfält för hela Europa".
• Arkeologiska fynd tyder på att platsen vid den huvudsakliga vattenkällan till de romerska baden behandlades som en helgedom av kelterna och att den var tillägnad gudinnan Sulis.
• De första dokumentationerna av ponnyer från Connemara gjordes av romarna och kelterna som berättade om de gulbruna hästarna som var starka och sunda.
• Shetlandsponnyns ursprung är relativt okänt men troligtvis härstammar de från skandinaviska ponnyer och ponnyer som fördes från Asien av kelterna under 200-100-talet f.
• Under de följande århundraden verkar ibererna ha spridit sig över hela iberiska halvön under de att de blandade sig med de inträngande kelterna och nådde slutligen fram till Garonne och Rhône omkring 250–200 f.
• Södra Niedersachsen tillhörde första delen av tidsperioden kelterna främst i bergen i Hessen och Thüringenområdet där de lämnat starka influenser i området.
• Den innebar inte ett försök att påtvinga kelterna engelska seder, utan istället en strävan att förhindra nära förbindelser med den keltiska befolkningen.
• Förfäderna till Highlandponnyn fördes då troligtvis till Storbritannien med kelterna och influerades sedan med skandinaviska och orientaliska raser.
• Historiska dokument visar att området under den tidiga historien var bebott av olika illyriska folkstammar (dalmater, liburner, histrianer) och att kelterna under 300-talet f.
• Under 1700-talet var intresset för kelterna starkt och man tillskrev dem dygder som just hög moral och rättrådighet.
• Teorin grundar sig på Georges Dumézils jämförande mytforskning främst rörande osseterna, Indien, Iran, Rom, kelterna (särskilt Irland) och germanerna (främst Skandinavien).
• ha omfattat nästan halva Europa, från Biscayabukten till Svarta havet, pressades kelterna avsevärt tillbaka av romarna och germanerna fram till Kristus födelse.
• De assimilerades gradvis, först av italerna i söder, sedan av kelterna i norr och slutligen av den växande romerska republiken.
• Moderna tyskar var tyvärr inte tillräckligt germanska längre och i Frankrike hade det germanska blodet nästan helt gått till spillo i urbefolkningen, kelterna, eftersom dessa hade fått leva kvar under germanskt välde.
• På modern spanska betyder galgo vinthund, men etymologiskt finns en teori om att galgo skall syfta på gallerna, romarnas namn på kelterna.
• Ursprunget till namnet är sannolikt keltiskt, ur roten Gall- som avser kelterna som folkslag (jämför till exempel med namnen Galicien, Gallien och Galway).
• Under förra hälften av 500-talet erövrades landet av anglosaxare från Northumberland, men kelterna verkar ej ha blivit fullständigt underkuvade, då Galloway ännu på 1100-talet kallades "pikternas land".

Förberedelsen av sidan tog: 190,55 ms.