Information om | Svenska ordet AMBASSADSEKRETERARE

Exempel på hur man kan använda AMBASSADSEKRETERARE i en mening

• Under åren 1669–1675 tjänstgjorde han som ambassadsekreterare vid åtskilliga svenska beskickningar till utlandet och visade då prov på en god förmåga som förhandlare.
• Efter fullbordade studier vid något högre ålder arbetade han först från 1771 som kanslist och andre sekreterare vid Canzlicollegium och från 1782 som ambassadsekreterare i Paris under ambassadörerna Gustaf Filip Creutz och Erik Magnus Staël von Holstein.
• Han var 1948–1949 tjänsteman vid , 1950 förste legationssekreterare i London, 1952 förste sekreterare vid UD, 1953–1954 tillförordnad chargé d’affaires i Lissabon, 1955 förste ambassadsekreterare i Teheran och Bagdad, 1958–1962 ambassadråd i Helsingfors, 1963 byråchef vid UD:s politiska avdelning, 1965 kansliråd, 1967 sändebud i Rabat, jämväl i Banjul, Dakar och Nouakchott, 1972 i Kairo och Khartoum samt 1976–1979 i Bryssel och Luxemburg.
• Hara blev efter juridiska studier tidningsman, ingick 1883 på diplomatbanan, blev samma år konsul i Tianjin, 1886 ambassadsekreterare och chargé d'affaires i Paris och 1892 direktör för utrikesministeriets handelsbyrå.
• Vidare var han pressekreterare hos justitieminister Håkan Winberg 1979–1981, förste ambassadsekreterare i Teheran 1982–1984, förste ambassadsekreterare i Washington, D.
• Muravjov inträdde 1864 på den diplomatiska banan, var legationssekreterare i Stockholm 1866-68 och 1873-74, blev 1880 förste ambassadsekreterare i Paris, 1885 ambassadråd i Berlin och 1893 envoyé i Köpenhamn, där han kom i nära beröring med ryska kejserliga familjen under dess sommarbesök, vilket torde ha bidragit till hans utnämning (januari 1897) till utrikesminister efter furst Lobanov-Rostovskij.
• som ambassadsekreterare, i Genève som ambassadråd och 1993–1998 som minister och andreman vid ambassaden i London.
• Under tiden som förste ambassadsekreterare vid Irak-kontoret i Amman mottog han stipendium ur Jonas Weiss Minnesfond för att han dagligen utsatt sig för stora personliga risker för att skydda enskilda svenskar och svenska intressen i ett Irak på randen till inbördeskrig.
• Han var ambassadsekreterare i Tunis 1968–1971, departementssekreterare vid UD 1971–1976, ambassadråd vid nedrustningsdelegationen i Genève 1977–1981 och kansliråd vid UD:s politiska avdelning 1981–1984.
• Åren 1987–1990 var han departementssekreterare vid Personalavdelningen i Utrikesdepartementet, varefter han var förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Bonn 1990–1992 och ambassadråd vid ambassaden i Washington 1992–1997.
• Personalen på ambassaden består av en ambassadör, ett ambassadråd och en förste ambassadsekreterare för biståndsverksamhet, ett ambassadråd för administrativa, konsulära och kulturfrågor, en förste ambassadsekreterare för politiska, ekonomiska och mediafrågor samt främjandefrågor, en andre ambassadsekreterare för migrationsfrågor och en tredje ambassadsekreterare för arkiv, kommunikations- och informationsfrågor.
• Sin yrkeskarriär inledde Dromberg som attaché och ambassadsekreterare i Moskva 1957–1960 och var därefter ambassadsekreterare i Canberra 1960–1962, departementssekreterare på Utrikesdepartementet 1963–1968, 1:e ambassadsekreterare i Paris 1969–1971 samt exekutivsekreterare i riksdagens interparlamentariska grupp 1971–1979.
• Sazonov inträdde 1883 på diplomatbanan som kanslitjänsteman i ryska utrikesministeriet, blev 1887 förste sekreterare där och 1890 ambassadsekreterare i London, var 1894–1904 sekreterare vid ryska legationen vid Vatikanen, 1904–06 ambassadråd i London och 1906–09 rysk ministerresident vid Vatikanen.
• Han arbetade sedan som rådgivare på Studentersamfundets rättshjälp för obemedlade (1963-1966) och domarfullmäktig i Rønne, sekreterare på danska utrikesdepartementet (1964-1971) och ambassadsekreterare för den danska EG-missionen i Bryssel (1967-1970).
• 1944 var han andre sekreterare vid UD, förste sekreterare 1946, förste ambassadsekreterare i Paris 1948, Bern 1949, Moskva 1951, tillförordnande ambassadråd där 1952, byråchef vid UD 1953–1956 och biträdande chef politiska avdelningen där 1956–1959.
• Helleryd tjänstgjorde på ambassaden i Köpenhamn 1952, var ambassadsekreterare i Rio de Janeiro 1955, förste sekreterare vid UD 1959, byrådirektör där 1963, ambassadråd i Mexico City 1964, konsul i New York 1969, ambassadör i Guatemala City, San Salvador, Tegucigalpa, Managua, San José 1976–1978, ambassadör i Addis Abeba 1978–1982 och sändebud i Pretoria 1982–1985.
• Bergenstråhle tjänstgjorde i Bonn 1954-1956, var ambassadsekreterare i Rio de Janeiro 1956-1961, byrådirektör vid UD 1961-1965, ambassadråd i Bryssel 1965-1971, ambassadråd och tillförordnad chargé d’affaires i Kuala Lumpur 1971-1975, ambassadör i Bagdad 1975-1979, generalkonsul i San Francisco 1979-1980, ambassadör i Jeddah, Muskat och Sanaa 1980-1984, förhandlare vid UD 1985 (tjänstledig från UD), tjänstgjorde vid Astra Pharmaceuticals International England 1986-1988, ambassadör i Bogotá från 1989.
• Han var attaché och sekreterare för svenska OEEC-delegationen i Paris 1950–1955, ambassadsekreterare i Bonn 1955–1957, legationssekreterare i Pretoria 1957–1960, förste sekreterare vid UD 1960–1963, handelsråd i London 1963–1964, ambassadråd och biträdande chef för svenska EEC-delegationen i Bryssel 1965–1970, minister där 1970–1972, ambassadör i Lusaka 1972–1975, Tel Aviv 1975–1979 och Aten 1980-1985.
• Göranson var därefter förste ambassadsekreterare 1965, kanslisekreterare vid UD 1967, departementssekreterare 1968, förste ambassadsekreterare i Ottawa 1969, Teheran 1973, departementssekreterare vid UD 1976, kansliråd 1977, ambassadråd i Madrid 1979, ambassadör i Guatemala och Tegucigalpa 1983, San Salvador 1986, Havanna 1987, Antananarivo, Moroni, Port Louis, Victoria och Valletta med placering i Stockholm från 1992.
• Efter att ambassaden åter öppnades i september 2012 finns det en ambassadör, ett ministerråd och en andre ambassadsekreterare från UD samt fem lokalanställda och en svensk praktikant.

Förberedelsen av sidan tog: 219,59 ms.