Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet BLÅSVART


BLÅSVART

Definition av BLÅSVART

  1. svart med nyansdragning till blått
  2. som symboliskt bär färgerna blått och svart

1

Antal bokstäver

8

Är palindrom

Nej

12
AR
ART
BL

1

1

295
AB
AL
ALS
ALT
ALV
AR


Sök efter BLÅSVART på:



Exempel på hur man kan använda BLÅSVART i en mening

  • Den adulta hanen har på sommaren en kontrastrik teckning med glänsande blåsvart huvud, nacke och mantel.
  • Om det finns stärkelse i provet växlar dess färg till blåsvart färg, annars bibehålls den bruna färgen.
  • Fjärilskungsfisken, även kallad fjärilsmakrill, är skimrande blåsvart på ryggen med silverfärgade sidor och buk.
  • Silverkaninens färg var från början svart, med blåsvart underull och jämnt fördelade silverskimrande täckhår.
  • Den troligen första nedtecknade referensen till kerry blue terrier är daterad 1847 här beskrivs en irländsk terrier med blåsvart färg och tanteckningar för första gången.
  • Ryggen har en gråbrun eller olivgrön färg och undersidan är blåsvart med klargula till orange fläckar.
  • Kroppsformen är ganska bred och rundad och dess färg är glänsande blåsvart, utom på täckvingarnas hinnartade del, hemelytron, som är ljusare gråaktig.
  • Bakvingarna är motsatt färgade, de är helt röda med blåsvart inslag endast som en smal rand längs ytterkanten.
  • Silverkaninens färg var från början svart, med blåsvart underull och jämnt fördelade silverskimrande täckhår.
  • Fjäderdräkten är djupt blåsvart med tydligt kontrasterande gråvitt på övre stjärttäckare och övergump, på håll vitt.
  • Honan är rätt färglös och enfärgad, med svart näbb, grönfläckiga flanker och blåsvart stjärt med vitaktiga hörn.
  • Blåhuvad biätare är en generellt mörk biätare med blåaktigt till blålila på huvud, buk och stjärt, röd strupe, mörkt blåsvart ansikte, ljust azurblått i pannan och rödaktig rygg.
  • Adult fågel har svart huva, blåsvart ovansida och är helt ostreckat roströd på undersidan och undre vingtäckarna.
  • Huvudet är mörkblått med blåsvart panna och tygel, strupen är vitfläckad och näbben tvåfärgad med hornfärgad spets och gråblå näbbrot.
  • Hanen har gråbrun kropp, svartspetsad gul näbb, blåsvart huva liksom blåsvarta vingar med vita teckningar på vingspetsar och handpennetäckare.
  • I fjäderdräkten är den mycket lik stensvalan: blåsvart vingovansida med ljusa hängslen, rostfärgad undergump, smutsvit undersida, ljust enfärgade vingundersidor, fläckade undre stjärttäckare samt mörk hjässa men ljus panna och nacke.
  • Den liknar miombohyliotan, men hanen skiljer sig genom att ryggen är tydligt glansigt blåsvart (ej matt), fylligare gulaktig undersida och hos sydliga barbozae (som delar utbredningsområde med miombohyliotan) vitkantade armpennor och tertialer.
  • Violtrupialen är en helmörk trupial med glansigt blåsvart fjäderdräkt, en medellång tvärt avskuren stjärt och en rätt tjock näbb.
  • Ungfågeln är blåsvart ovan med beigefärgade streck på hjässan, fläckade skapularer samt rostbruna spetsar och kanter på vingfjädrarna.
  • Hane bikolflugsnappare, tidigare behandlad som underart, skiljer sig tydligt genom orangefärgat snarare än blått bröst, mycket svagare blått ögonrynsstreck, matt blåsvart hjässa (ej mörkblå), mer gråbeige på nedre delen av flankerna.


Förberedelsen av sidan tog: 123,84 ms.