Definition & Betydelse | Svenska ordet BORGERLIGHET

Definition av BORGERLIGHET

1. (politik) icke-socialistiska partier betraktat som ett kollektiv

Exempel på hur man kan använda BORGERLIGHET i en mening

• I västerländsk symbolik representerar blått ofta tro och trofasthet, och i svensk politik står blått för borgerlighet.
• I sitt författarskap gav Frisch uttryck för tvivel på den bestående ordningen och var internationalist och en motståndare till inskränkt borgerlighet.
• Socialistisk vardag (1928) refererades av Bertil Ohlin i en ledare augusti 1933, där han skrev att om den förening av socialism och borgerlighet som Lindström i den boken uttryckte vann gehör, kunde den radikala liberalismen samarbeta med socialdemokratin.
• Romanen speglar till stor del den svåra slitning Mann kände mellan faderns borgerlighet och moderns konstnärstemperament, vilket i boken syns som en kontrast mellan vardagsmänniskor (beskrivna som livskraftiga) och konstnärsnaturer (av Mann presenterade som ömtåliga).
• Björn är en intellektuell yngling, hans mor jobbar på konstsalong, han har ett komplexfyllt förhållande till hennes borgerlighet.
• Ulvros disputerade 1996 på avhandlingen Fruar och mamseller – Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet 1790–1870.
• Crevel revolterade hela sitt liv mot den borgerlighet som han i synnerhet såg förkroppsligad i sin mor.
• Idén med tregenerationskedjor (intervjuer med mor-dotter- dotterdotter) utvecklade hon tidigt och kontrasteringen mellan borgerlighet och arbetarklass gav särskild skärpa åt frågor om hur bland annat könsrollsmönster traderas, förhandlas och förvandlas.
• Idémässigt bryter Fäderna med den kristna världsbilden, vilket var typiskt för samtidens borgerlighet.

Förberedelsen av sidan tog: 2 644,19 ms.