Information om | Svenska ordet BREMEN


BREMEN

Antal bokstäver

6

Är palindrom

Nej

7
BRE
EM
EN
ME
MEN
RE
REM

1

1

24
BE
BEN
BER
BRE
EM
EN


Sök efter BREMEN på:



Exempel på hur man kan använda BREMEN i en mening

  • Han kom till Bremen 1066, alternativt 1067, möjligen för att verka som lärare (kallas 1069 magister scolarum) vid domskolan där, i ärkebiskop Adalberts tjänst.
  • Han kom till Bremen 1066, alternativt 1067, möjligen för att verka som lärare (kallas 1069 magister scolarum) vid domskolan där, i ärkebiskop Adalberts tjänst.
  • Uppsala tempel eller hednatemplet i Uppsala är en förmodad tempelbyggnad i Gamla Uppsala, som finns omnämnd av Adam av Bremen 1070.
  • De två källorna placerar dock honom på olika platser i den svenska kungalängden: enligt den med Håkan samtidige Adam av Bremen ska Håkan ha efterträtt en Anund Gårdske, som regerade efter Halsten, medan den senare västgötalagen placerar honom mellan Emund Slemme och Halsten.
  • Ansgar, "Nordens apostel", född 8 september eller 9 september 801 i Fouilloy, nära Amiens, död 3 februari 865 i Bremen, var en benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av Hamburg-Bremen, vilket då också innefattade Norden.
  • Dubbelnamnet förklaras av Adam av Bremen så att svearna visserligen accepterade en kristen kung men inte en med endast ett kristet namn.
  • Oldenburg (plattyska: Ollnborg, saterfrisiska: Ooldenbuurich, vendiska: Starigard) är en distriktsfri stad i förbundslandet Niedersachsen i nordvästra Tyskland, belägen väster om Bremen.
  • Förutom bilmärket Borgward tillverkade man även modeller under namnen Goliath och Lloyd i sina tre olika fabriker i Bremen.
  • Emund är främst känd genom uppgifter från Adam av Bremen men även från Hervararsagan, Snorre Sturlassons Heimskringla och från Västgötalagens kungalängd.
  • Adam av Bremen skriver i Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum att Osmund uppfostrats i Bremen, men lämnat denna och begett sig till påven för att bli biskopsvigd.
  • Erik Dahlbergh, fram till det att han adlades 1660 Erik Jönsson, född 10 oktober 1625 i Stockholm, död 16 januari 1703 i Stockholm, gravsatt i Turinge kyrka i Södermanland, var en svensk greve, militär, arkitekt och ämbetsman; krigsråd 1677, landshövding i Jönköping 1687–1693, fältmarskalk 1693, generalguvernör i Bremen och Verden 1693, generalguvernör i Livland 1696–1702.
  • Staden Bremen omnämns i historieskrivningen första gången i formen Bremun (på latin Brema) 787 då Karl den store upprättade ett biskopsstift där.
  • 6 augusti – Svenskarna har återtagit Bremen från danskarna och börjar nu belägra det danska fästet Itzehoe.
  • Han blev generalmajor vid kavalleriet 1706, kvarlämnades 1708 i Polen som befälhavare för de svenska trupperna där, vilka han räddade till Pommern 1709, blev 1710 generallöjtnant och vice generalguvernör i Bremen och Verden.
  • Slutet av mars – Första bremiska kriget utbryter, eftersom staden Bremen enligt Westfaliska freden skall vara svensk, men staden inte vill finna sig i detta.
  • Bremen-Verden bestod av det tidigare ärkebiskopsdömet Bremen och biskopsstiftet Verden, vilka i westfaliska freden 1648 som hertigdömen avträddes till Sverige.
  • Ärkestiftet Bremen krävde överhöghet över de frisiska landskapen på ömse sidor av Jade, samt därtill över landen Hadeln och Wursten.
  • Holstein (medeltidstyska Holsten) är egentligen en dativ pluralform för befolkningen holseterna (ungefärligt betydande skogsbor) som Adam av Bremen på 1000-talet räknade som Nordalbingens bebyggare.
  • 27 januari – Andra bremiska kriget utbryter när Sverige återigen försöker tvinga Bremen att erkänna Sveriges överhöghet, vilket staden inte vill.
  • Tyska orden grundades ursprungligen som ett brödraskap av köpmän från Bremen och Lübeck under det tredje korståget vid belägringen av Acre (dagens Akko i Israel), 1189-1190.


Förberedelsen av sidan tog: 580,82 ms.