Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet DEKADENT

Definition av DEKADENT

1. som kännetecknar moraliskt eller andligt förfall
2. upprorisk konstnär eller författare i slutet av 1800-talet
3. avledning till adjektivet dekadent

Exempel på hur man kan använda DEKADENT i en mening

• Scenen är Japans återuppbyggda huvudstad Neo-Tokyo, en dekadent megastad präglad av kriminalitet och ungdomsgäng.
• Caron utvecklade utifrån Fontainebleauskolans manierism en elegant hovkonst som brukar beskrivas som dekadent.
• I sin ungdom ägnade sig Hildebrand åt profan poesi, och är ihågkommen som en av 1930-talets mest typiska dekadent studentikosa Uppsalapoeter.
• Loserförfattarfabriken är en satir, stundom parodi förlagd till författarvärlden med teman som skapandets trauma och besatthet, i en dekadent miljö som ifrågasätts gång på gång.
• Stanisław Przybyszewski, född den 7 maj 1868 i Łojewo, död den 23 november 1927 i Kujawy, var en polsk författare i en dekadent naturalistisk stil.
• Dessa handlar om en 1700-tals adelsman som lever ett dubbelliv; utåt sett som en dekadent och menlös aristokrat, men som egentligen är engagerad i en farofylld underjordisk verksamhet som ägnar sig åt att befria personer i den franska adeln från Robespierres skräckvälde.
• Scenen är Japans återuppbyggda huvudstad Neo-Tokyo, en dekadent mega-stad präglad av kriminalitet och ungdomsgäng.
• Den uppstod som en reaktion på den samtida naturalismens litteratur och vad man uppfattade som dekadent, intellektualiserande storstadslitteratur, och man sökte en litteratur som uppfattades mer folklig och förankrad i hembygd och natur.
• Den handlar om en ung inredningsarkitekt som upplever iranska revolutionen under en natt av dekadent festande.
• Att Katarina anställde hovdamer i uttryckligt syfte att göra detta och, som propagandan sade, prostituerade sina hovdamer, betraktas däremot som ren förtal och propaganda från misogyna politiska motståndare som ville framställa hovet som dekadent.

Förberedelsen av sidan tog: 90,51 ms.