Definition & Betydelse | Svenska ordet DIKTION

Definition av DIKTION

1. sätt att tala, uttryckssätt, framsägningssätt

Exempel på hur man kan använda DIKTION i en mening

• Han förnyade tidigare versgenrer och fann en balans mellan romantisk diktion och klassicistisk behärskning i sin lyriska poesi, vilket gör att den fortfarande känns frisk och levande.
• Liknelsen är ett utomordentligt vanligt stilgrepp, både i vardagens språk och i mera avancerad litterär diktion.
• Han utmärkte sig i sitt spel genom sin egendomliga diktion och sitt excentriska sätt, och han blev ofta imiterad.
• Enligt källor var han populär särskilt bland kvinnor på grund av sitt utseende, och han berömdes för sin "ädla manliga figur" och sin diktion.
• 1892–1893 samt 1898–1904 var han föreståndare vid Dramatens elevskola, från 1892 dessutom lärare i scenisk framställningskonst samt i deklamation och diktion.
• Vaidarbhi, i betydelse av Vaidarbha- eller Vidarbhastil, är enligt den indiska konstläran namnet på en särskild stilart i den indiska diktningen, karakteriserad genom jämn och enkel, men flytande och välklingande diktion, har liksom åtskilliga andra stilarter namn efter ett landskap, Vidarbha.
• Hennes diktion var något monoton och rösten sträf, men hon hade ett särdeles godt hufvud och mer än vanlig bildning, hvarför Kellgren lär ha funnit mycket nöje i hennes umgänge.
• Backman menar att låtarna balanserar soul och visa på ett "fint" sätt och hyllar Gräslunds melodier och Maggios diktion, men tycker att "blir det svårt att fastna i garnet".
• Genom sin på samma gång entusiastiskt varma och vekt melankoliska känsla i förening med en ren, välljudande diktion samt åskådlighet i bilder och skildringar intog von Kleist en framträdande plats bland sin tids tyska skalder.
• För Tompas diktning är ädel och djup känsla, melankoli och rik fantasi, parade med självständig och folklig diktion, karakteristiska, men även humorn var honom ingalunda främmande.
• Från slutet av 1870-talet framstod han som kungliga teaterns främste konstnär, i kraft av sin personlighets adel, sin själfulla karakteriseringsförmåga och ypperliga diktion.
• François de Malherbe, född 1555 i Caen, Frankrike, död 16 oktober 1628 i Paris, var en fransk poet och litteraturteoretiker som förespråkade strikta former, återhållsamhet och en ren diktion.
• Båda utmärker sig genom lättflytande diktion och en viss lyrisk mjukhet, egenskaper, som än mer pryder de stycken av honom, vilka Sahlstedt infört i sin "Samling af verser på svenska" (1751–1753).
• Vidare formulerar Aristoteles sex centrala element hos en tragedi, i tur och ordning efter betydelsen han tillmäter elementet, handling, karaktärer, tema, diktion, melodi och skådespel.
• På det vittra området uppträdde Vahlin 1832 med ett häfte Sånger i Dalarne, utmärkande sig för fulltonig diktion och en viss poetisk mognad.
• Rogers började med att efterbilda Goldsmith och Gray samt utgav 1792 lärodikten The pleasures of memory, det sista mera framstående alstret av den engelska klassicismens strävan att framställa vardagstankar i en förfinad och rikt utarbetad diktion.
• Hans publicerade arbeten är: Cantos de la tarde, Poesias varias, elegin Fidelia, Traducciones, En dias de esclavitud och Diario de un martir, "hvilka utmärkas af ren diktion och lysande stil", skriver Adolf Hillman i Nordisk Familjebok.
• Som skald intar Nava ett aktningsvärt rum genom naturlig stil, god diktion och hänförelse, som framträder i synnerhet i hans mera allvarliga och högstämda poesi, exempelvis Oda á la paz de 1795.
• Hon lovordades för sin vackra diktion som var ett föredöme; hon ansågs vara en av de få artister som talade en vårdad svenska.

Förberedelsen av sidan tog: 92,84 ms.