Definition & Betydelse | Svenska ordet DIKTNINGEN

Definition av DIKTNINGEN

1. böjningsform av diktning

Exempel på hur man kan använda DIKTNINGEN i en mening

• Kenningen liknar det stående epitetet i den grekiska diktningen och är en omskrivning för något, ibland förskönande, ibland avsett att ge ett eftertryck åt det som sagts, så att läsare eller åhöraren lägger märke till och kommer ihåg det.
• Filosofiskt såg Kierkegaard drivkraften till människans handlande i den existentiella ångesten och hans inflytande har varit stort såväl inom teologin och filosofin som inom diktningen.
• Lohengrin var huvudpersonen i en medelhögtysk dikt med samma namn från omkring 1290 med utgångspunkt i sägner från Kleves, Brabants och Lothringens furstehus, med utgångspunkt i sägner om Henrik Fågelfängaren och Artursagan och diktningen om Graal.
• Eminescu hade stor betydelse för den rumänska diktningen genom sina Poesii (1884), som gavs ut efter att han 1883 blivit obotligt sinnessjuk.
• Apollonios hamnade i ett fientligt förhållande till sin lärare Kallimachos på grund av meningsskiljaktigheter rörande vissa poetiska principfrågor, speciellt om återupplivandet av den större episka diktningen efter homeriskt mönster.
• Vaidarbhi, i betydelse av Vaidarbha- eller Vidarbhastil, är enligt den indiska konstläran namnet på en särskild stilart i den indiska diktningen, karakteriserad genom jämn och enkel, men flytande och välklingande diktion, har liksom åtskilliga andra stilarter namn efter ett landskap, Vidarbha.
• Jókai var den siste representanten för den så kallade romaneska romanen som, med Walter Scott som förebild och Miklós Jósika som föregångare hade avlöst János Arany och Sándor Petőfis lyrisk-patriotiska skola och lagt diktningen på relativ verklighetsgrund.
• En stor del av diktningen var lovsånger och drapor av hovskalder, men dessutom utgjorde den keltiska hjältemytologin en central del av tematiken.
• Under åren 1900–1926 utgav han ett fyra volymer omfattande verk om den kyrkliga diktningen, ett ämne han således ägnade en stor del av sitt yrkesaktiva liv åt, då han redan 1897–1898 sammanställde och gav ut en samling nordeuropeiska, språkligt gränsöverskridande, psalmer i Pärlor ur den evangeliska-lutherska kyrkans psalmskatt.
• Theogonin inleder, efter Iliaden och Odysséen den förklassiska diktningen i den grekiska antikens litteratur.
• Hon blev främst känd för sina lyriska översättningar från psaltaren, sin översättning av Francesco Petrarcas "Triumph of Death" och Antonius, som influerade den samtida engelska diktningen.
• Aškerc var banbrytare inom den slovenska episka diktningen och var högt skattad i sitt land under sin egentliga skapartid, men blev skarpt klandrad av den "modernistiska" diktningen omkring 1910.
• En viss ryktbarhet vann Merezjkovskij 1893 genom sin första essäsamling, O pritjinach upadka i o novych tetjenijach sovremennoj russkoj literatury (Om orsakerna till den nutida ryska vitterhetens förfall), i vilken han fördömde den tendentiösa borgerliga diktningen och pekade på Aleksandr Pusjkin som skaldemönstret.
• Den muntliga diktningen behandlades därför något styvmoderligt, och har inte på allvar nedtecknats och spridits till en bredare publik förrän på 1960-talet.
• Samlingen utgörs dels av klassiska guda- och hjältesångsfragment med tillagda rekonstruktioner av Ohlmarks efter prosa, dels av hela, rent efterklassiska norröna diktningen i eddisk form och stil (med undantag för þulu-genren).
• Av hans artikelserier i denna tidskrift, däribland åtskilliga recensioner av den samtida norska diktningen, utgavs de båda skrifterna Pressen og Vantroen (1881) och Kvindespørgsmaalet (1881) i särtryck.

• ”Debuterade 1935 som lyriker i den vänsterintellektuella Kiila-gruppen och förenade sina sociala protestdikter med ett lyriskt, måleriskt och visuellt uttryck som senare utvecklades och blev nära nog virtuost; samtidigt fjärmade han sig från den politiska diktningen.

• Kühnes alstring tillhör den reflexions- och tendensbetonade aktuella diktningen under Laubes och Gutzkows baner; den omfattar bland annat Novellen (1831), Eine Quarantäne im Irrenhause (1835), Klosternovellen (2 band, 1838), Wittenberg und Rom; Klosternovellen aus Luthers Zeit (3 band, 1876), de sociala skildringarna Sospiri, Blätter aus Venedig (1841) och Mein Tagebuch in bewegter Zeit (1863; behandlande 1848-1850 års händelser), romanerna Die Rebellen von Irland (3 band, 1840; 2:a upplagan 1863) och Die Freimaurer (1854; 2:a upplagan 1867), de lyriska samlingarna Gedichte (1831) och Romanzen, Legenden und Fabeln.
• Han var en ypperlig skribent och en mankfullkomlig kritiker, som sökte övvervinan den danska litteraturens oavbrutna nedgång efter guldålderns blomstring genom att vända den i etisk riktning och knyta den nära till den unga norska diktningen.
• Bland Massaranis övriga arbeten kan anföras L'idea italiana attraverso i tempi (1850), Studii di letteratura e d'arte (1873), Studii di politica e di storia (1875), L'arte a Parigi (1879), Sermoni e rime (1880), Carlo Tenca e il pensiero civile (1886) och ett stort arbete om den satiriska diktningen, Storia e fisiologia dell'arte di ridere (1900–1902).

Förberedelsen av sidan tog: 122,47 ms.