Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet DYNER

Definition av DYNER

1. böjningsform av dyn

Exempel på hur man kan använda DYNER i en mening

• Till sin fysiska beskaffenhet bildade Ostpreussen en del av den i öster och väster gående baltiska sjöplatån och bestod av en av många floder genomdragen, med en mängd större och mindre sjöar, i nordöst och sydväst av kärrtrakter betäckt, vid kusten av dyner omgiven avdelning av nordtyska låglandet, som jämte stora sterila sandslätter med erratiska block även inneslöt många bördiga trakter, särskilt kustslätten söder om Pregel.
• Några geologiska veckningar har gjort att dyner bildas vilka rör sig mot havet och bildar mycket av Paracashalvön.
• Sandstarr är vanlig i Norden och återfinns vanligen på öppen sand vid kusten, såsom dyner, hedar, strandvallar, sandfält, banvallar och vägkanter.
• Gaseller, oryxer, sandkatter och ödlor är några av de ökenanpassade arter, som lever i detta extrema klimat, där man finner allt från röda dyner till kvicksand.
• Habitatet utgörs av blomsterrika, öppna gräsmarker som hedar, parker, fruktträdgårdar, skogsbryn och -gläntor samt kustnära dyner.
• Den kan leva i ett flertal miljöer, som stränder, dyner, kärr, mossar, mindre vattensamlingar, men även områden långt från vatten, exempelvis ängar, odlad mark, buskpartier, stenrösen och liknande.
• Då grodan gärna gräver ner sig föredrar den sand och andra mjuka jordar, som dyner, ekskogar, buskage och odlade jordar.
• En erg (även kallad sandhav eller dynhav) är en stor och relativt platt sandöken täckt med dyner som har formats av vinden.
• Närmast havet bildar sanden en cirka 20 meter bred vall av låga dyner där strandråg, rörsvingel och kvickrot samt den i sen tid till Gotland invandrade sandsallaten (Mulgedium tataricum) dominerar växtligheten.
• Habitatet utgörs av grästäckta dyner, av flodernas strandlinjer och av andra gräsmarker som gräsmattor i trädgårdar eller stadsparker samt på golfplatser.
• Landskapet i Wolins nationalpark är präglat av istiden och naturen är mycket varierad, från kusttrakter med sandiga stränder och dyner till skyddsvärda bokskogar och våtmarker.
• Svartpälsbiet lever i sandiga eller lössjordartade, solexponerade miljöer med gott om blommor och gärna med kraftig människopåverkan, som sand- grus- och lertag, militära övningsområden, racerbanor, torra ruderatområden, åkrar, ängar, heder, dyner, vägslänter, sluttningar i bebyggda områden, dyner och hedområden, men även i rasbranter och klipplandskap.
• Arten lever i öknar och halvöknar, speciellt i områden med mer eller mindre permanenta dyner och ansamlingar av sand som torra floddalar (wadier).
• Som alla sandbin gräver hagtornssandbiet bon i mark med gles växtlighet, för denna art i torrängar, dyner, fördämningar, skogsbryn, häckar, sand- och grustag, trädgårdar och parker.
• Korgsidenbiet föredrar habitat som hedar och andra gräsmarker, gärna på kalkjord, glesa skogar, buskterräng, backar, vägkanter, ruderatområden som bangårdar och övergivna sand- och grustag samt klippstränder och dyner.
• Arten förekommer i habitat med sandblandad jord som dyner, gräsmarker, sand-, grus- och lertag, ruderatmark och skogsbryn.
• Arten förekommer i sandmarker som sand- och grustag, dyner samt sandhedar, där den är polylektisk, det vill säga generalist beträffande näringen; den samlar pollen från flera olika växtfamiljer.
• Det fullbildade biet lever på gräsmarker (både torrängar och våtängar), gärna med tillgång till bara sandpartier som gropar och dyner, samt bestånd av vädd.
• Arten håller till i liknande habitat som värdarten: Sandiga områden som sandtag, dyner, solbelysta sandområden samt beväxt mark på sandjord som ljungmarker och tallskog.
• Särskilda sjöformer är strandsjöar (till exempel laguner), som genom dyner eller avlagringar är skilda från havet samt kratersjöar, vattensamlingar i slocknade vulkankratrar.

Förberedelsen av sidan tog: 94,14 ms.