Definition & Betydelse | Svenska ordet EMPIR

Definition av EMPIR

1. (arkitektur, mode) stilriktning i början av 1800-talet; kejsarstil (efter Napoleon I)

Exempel på hur man kan använda EMPIR i en mening

• Nuvarande huvudbyggnad och flyglar fick sitt utseende i empir på 1820-talet under generalmajoren Louis Marie de Camps.
• Återkommen till Sverige 1917 hade hans stil nått sin syntes av fransk empir, fransk kubism, tysk renässans och nederländsk ungrenässans.
• Så blev nyklassicism till svenskt gustaviansk stil, empir försvenskades till Karl Johansstil, 1920-talsklassicism med art déco blev i Sverige till den egna stilriktningen nordisk klassicism, även kallat Swedish grace, medan funktionalismen som också kallades International style fick namnet funkis på svenska.
• 1888, det nuvarande slottet uppfördes och fick ett tidstypiskt utseende i barockstil med inslag av empir.
• Sängkammarinteriören var utförd med alkov i elegant napoleonsk empir och salongerna var präktigt inredda.
• Krogbyggnaden var byggd i empir med pilasterinramad frontespis och hade vita fönsterbågar med gröna luckor.
• Den nuvarande stenkyrkan, som stilmässigt är en blandning av empir och nygotik, uppfördes 1873 av byggmästaren Johannes Larsson från Varola efter ritningar av arkitekt Axel Fredrik Nyström.
• Åren 1836–1840 lät bergsrådet Lars Magnus Björkman, sedermera adlad Björkenheim, enligt ritningar av Carl Ludvig Engel uppföra en ståtlig herrgårdsbyggnad i empir samt två flygelbyggnader.
• Generalen, friherre Johan Reinhold Munck lät 1846–1850 uppföra den nuvarande slottsliknande, av Anders Fredrik Granstedt ritade, huvudbyggnaden, vilken har drag av flera historiska stilarter, främst empir och gotik.

Förberedelsen av sidan tog: 92,78 ms.