Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FÖRBRYTELSE

Definition av FÖRBRYTELSE

1. brott (olaglig eller kriminell handling)

Exempel på hur man kan använda FÖRBRYTELSE i en mening

• I och med bedrivande av anfallskrig, igångsättande av fientligheter mot en stat utan krigsförklaring eller liknande föregående varning, nonchalerade Tyskland Haagkonventionen av år 1907, vilken fastslog att anfallskrig var en förbrytelse.
• Såsom delikt (av latinets delictum, fel, förbrytelse; även ordet maleficium, illgärning, förekommer i de romerska rättskällorna) upptogs i den romerska rätten dels rättsstridigt skadande av annans sak (damnum injuria datum), vilket föranledde ersättningsanspråk enligt den s.
• Henrik VIII av Englands lag från 1542 var den första som definierade häxeri som en grov förbrytelse, ett brott som bestraffas med döden och ett förverkande av dömda förbrytares egendom.
• I betraktande av att Sverges indragande i kriget vore den största tänkbara förbrytelse mot vårt folk och i all synnerhet mot dess ungdom, som skulle bli de första offren för ett dylikt vanvett;.
• Om också ändrad organisation av postverket och ändrade förhållanden medfört att dessa undantagsbestämmelser i det mesta kommit ur tillämpning, kvarstod en bit in på 1900-talet stadganden att postförvaltare skall, om postkontoret är beläget på landet, i alla mål angående åtal för tjänstefel lyda under rådstuvurätten i länets residensstad, samt att mål rörande förbrytelse och försummelse i tjänsten av postiljon och postförare skulle rannsakas och avdömas i residensstaden för det län där förbrytelsen eller försummelsen timat.
• Här berättas, utan särskilda krumsprång, en enkel och direkt historia om en man som har begått en förbrytelse, som har ett gott hjärta och vill det rätta, men som likväl brutalt släpas till schavotten som offer för en lag utan nåd.

Förberedelsen av sidan tog: 90,17 ms.