Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FÖRFOGANDERÄTT

Definition av FÖRFOGANDERÄTT

1. (juridik) rätt att förfoga över något (men inte att t.ex. sälja eller ge bort det)

Exempel på hur man kan använda FÖRFOGANDERÄTT i en mening

• Ursprungligen styrdes riksstaden av en kunglig ämbetsman (oftast benämnd Reichsschultheiss), men under 1200-talets strider, då kungarna sökte sitt stöd mot furstemakten främst hos riksstäderna, vann dessa ökad självständighet, i det de själva förvärvade den ena höghetsrättigheten efter den andra (uteslutande förfoganderätt över sin krigsmakt, mynträtt, rätt att uppta tullar och så vidare).
• CTF – en fond, införd 2002 och stoppad för fler förmånstagare 2011, ur vilken barn i Storbritannien gavs en summa pengar och som barnen/ungdomarna, då de blir 18 år, får full förfoganderätt över, se Child Trust Fund.
• Istället bör man välja att uttrycka det genom att föreskriva att den efterlevande ska erhålla all makens egendom med fri förfoganderätt.
• Fri förfoganderätt är ett juridiskt begrepp som innebär att egendom som vid dödsfall tillfaller någon ger denne rätt att på alla sätt förfoga över egendomen utom rätten att genom testamente förordna om den eller ge bort en väsentlig del som gåva.
• Child Trust Fund (CTF) är en fond, införd 2002 och stoppad för fler förmånstagare 2011, ur vilken barn i Storbritannien gavs en summa pengar och som barnen/ungdomarna, då de blir 18 år, får full förfoganderätt över.
• Därmed har B mottagit äppelskörden med förfoganderätt för egen del och A som kompensation erhållit en fordran på must till särskilt lågt pris.
• Orden blev efterhand förvärldsligad, Alexander IV fritog dem från celibatlöftet och Julius III gav dem förfoganderätt över deras personliga egendom.
• Den avlidnes maka/make har fri förfoganderätt till arvet men till vissa undantag som att de inte får testamentera bort eller ge bort stora delar av arvet utan efterarvingarnas godkännande.

Förberedelsen av sidan tog: 164,43 ms.