Definition & Betydelse | Svenska ordet FÖRNUFTET

Definition av FÖRNUFTET

1. böjningsform av förnuft

Exempel på hur man kan använda FÖRNUFTET i en mening

• Förekomsten av paradoxer hos en teori är förstås besvärande, men undviks ofta genom att inta positionen, att sunda förnuftet formats av hur saker ser ut att vara, och inte av hur de (egentligen) är, det vill säga till teorins fördel.
• Han framträdde som alexandristernas djärvaste kämpe mot den aristoteliska traditionen, angrep dess lära om det aktiva eller skådade förnuftet och hävdade att människosjälen är oupplösligt knuten till ett sinnligt underlag, vid kroppens sinnesverksamhet såväl som vid fantasins åskådningsbilder, utan vilka den inte kan tänka.
• Boken består av ett företal och tre efterföljande avdelningar, "Övergång från den vanliga sedliga förnuftskunskapen till den filosofiska", "Övergång från den allmänt tillgängliga moralfilosofin till sedernas metafysik" och "Övergång från sedernas metafysik till kritiken av det rena praktiska förnuftet".
• Rationalism är alla filosofiska riktningar, som är centrerade kring förnuftet (ratio på latin), tänkandet och tingens logiska ordning.
• Kritik av det praktiska förnuftet (originaltitel: Kritik der praktischen Vernunft) är ett moralfilosofiskt verk och den andra av Immanuel Kants tre "kritiker".
• Kritik av det rena förnuftet (originalets tyska titel: Kritik der reinen Vernunft) är ett filosofiskt verk av Immanuel Kant, ibland benämnt så som "första kritiken".
• Denna inre enhet nås inte genom det sinnliga begreppet, utan genom förnuftet, på noologisk, inte psykologisk väg.
• Med intellektualism kan också avses motsatsen till antiintellektualism och betyder i så fall en kraftig tilltro till det mänskliga förnuftet, dess roll och möjligheter.
• Det innebär att man under sitt skapande låter förnuftet stå tillbaka för att tillåta en frigörelse av ett undermedvetet bildspråk.
• Den rationella själen utmärks av flera saker, framför allt av att den kan relatera till ting genom förnuftet.
• Hutcheson menade att det är vår känsla och våra sinnen som ger oss moralisk kunskap, inte förnuftet, och att människan bör eftersträva en utilitaristisk lyckomaximeringsprincip, "största möjliga lycka åt största möjliga antal".
• Voluntarism (av latinets voluntas, "vilja") är en lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet (jämför rationalism, intellektualism).
• Han avstod ifrån alla metafysiska spekulationer; hans filosofi handlade om att kritiskt granska det rena förnuftet.
• Den eviga lagen anses då vara den som utgick från Gud, naturrätten det rättsliga förnuftet och strävan efter fulländning som är inneboende i människan, och den positiva rätten som människans lagar.
• Adjektivet rationalistisk syftar såväl på ateisterna som på agnostikerna och vill uttrycka tilliten till förnuftet som gemensam referensram för hela mänskligheten.
• Rationalism är en beteckning för alla filosofiska riktningar som är centrerade kring förnuftet (ratio på latin), tänkandet och tingens logiska ordning.
• Institutes of moral philosophy (1769) innehåller stoiska tankesätt, och resonerar för att förnuftet är källan till etiskt medvetande, detta till skillnad från Hume som menade att moralen härrörde från känslan.
• Gauthiers avsikt i boken Morals By Agreement är att grunda moralen i förnuftet och därmed motbevisa de moraliska skepticisterna.
• Utrustad med mångsidigt vetande, sökte han bringa överensstämmelse mellan gamla testamentet, den judiska traditionen och förnuftet samt försona de med varandra på hans tid kämpande riktningarna inom judendomen.
• Skillnaden mellan dessa två aspekter av det praktiska förnuftet är således att den första rör denna form av förnufts tankeverksamhet eller ämne, medan den andra rör vad denna tankeverksamhet faktiskt utmynnar i.

Förberedelsen av sidan tog: 102,42 ms.