Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet F-MOLL

Definition av F-MOLL

1. (musik) molltonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fyra b-förtecken, huvudsakligen bestående av tonerna f, g, ass, b, h, ciss och diss med tonen f som tonika
2. (musik) ackord bestående av tonerna f, ass och c

Exempel på hur man kan använda F-MOLL i en mening

• Symfonin (etyd nr 4–7) omfattar fyra satser, med en sammanlagd speltid på cirka 25 minuter: (I) Allegro i c-moll med sonatform; (II) Marche Funèbre i f-moll; (III) Menuet i b-moll; samt (IV) Finale i ess-moll med mycket hög teknisk svårighetsgrad.
• Melodin (f-moll 6/4-dels takt) är densamma som till Se, vi går upp till Jerusalem nr 135 i Den svenska psalmboken 1986 eller den ännu välkända folkvisan Till Österland vill jag fara, vilken finns nedtecknad i Arrebos psaltare år 1627.
• Det tredje och sista stadiet är en "komplementär harmonik" (tonsättarens egen benämning) där en renodling av treklangerna i dur och moll i de pentatoniska skalorna givit upphov till två sextonsackord: A-dur + ess/diss-moll respektive G-dur + f-moll.
• Detta följs av en sökning på radion som tar upp en kort sektion med radioteater och en kort stycke klassisk musik (Pjotr Tjajkovskijs fjärde symfoni i f-moll).
• Hon framförde då vid ett och samma tillfälle tre konserter (Johann Sebastian Bachs i f-moll, Joseph Haydns i D-dur och Carl Maria von Webers i C-dur) och fick lysande recensioner.
• Henrichsens kompositioner omfattar pianostycken och sånger, romans för violin, en stråkkvartett, opus 4, Sankt Hans, hymn för solo, kör och orkester, opus 9, sonat för piano, f-moll, opus 10, och symfoni för orkester, h-moll, opus 12.

Förberedelsen av sidan tog: 87,86 ms.