Definition & Betydelse | Svenska ordet FORNSPRÅK

Definition av FORNSPRÅK

1. (lingvistik) språk i den form som det talades under dess äldre eller äldsta kända skeden (i forntiden)
2. (främst i bestämd form) ibland specifikt om fornsvenska
3. (i plural) ibland specifikt om de klassiska språken latin och klassisk grekiska (ibland även inkluderande hebreiska)

Exempel på hur man kan använda FORNSPRÅK i en mening

• Hesselman har publicerat arbeten om ljudhistoria, Svealands dialekter, uppkomsten av det svenska riksspråket, växtnamn och västnordiska fornspråk.
• Inte långt senare lämnade han tjänsten som diplomat och bosatte sig under flera år i Rom, där han genom bidrag från främst engelska mecenater kunde fortsätta sin språkforskning, särskilt avseende Egyptens fornspråk och dettas dotterspråk, koptiskan.
• Lundius åberopar som stöd ett pergament, som var en uppenbar förfalskning, och som på illa skrivet fornspråk intygar att Zalmoxis bedrev verksamhet i Sverige.
• Att ange ordstam är mest relevant när man beskriver fornspråk, ålderdomliga språk, och språkhistoria.
• Nordiska fornspråk avser de medeltida nordiska språk som uppstod när den gemensamma fornnordiskan blev mer splittrad under högmedeltiden.
• Språkforskaren Adolf Noreen var ingen vän av lån från nordiska fornspråk som gjordes av språkpuristiska skäl, men menade att namnrenässansen gagnade svenskan: ”Det område, där nu mest och till största gagn för språket dylika lån företagas, är personnamnens.

Förberedelsen av sidan tog: 98,08 ms.