Definition & Betydelse | Svenska ordet FRIKATIVAN

Definition av FRIKATIVAN

1. böjningsform av frikativa

Exempel på hur man kan använda FRIKATIVAN i en mening

• I svenska liksom de allra flesta språk som använder det latinska alfabetet skrivs den tonlösa labiodentala frikativan som f.
• I svenska liksom de allra flesta språk som använder det latinska alfabetet skrivs den tonlösa labiodentala frikativan som v.
• I svenskan liksom de allra flesta språk som använder det latinska alfabetet skrivs den tonlösa alveolara frikativan som s eller som c framför mjuka vokaler.
• Den tonande alveolara frikativan återfinns i flera språk och skrivs i vissa språk som använder det latinska alfabetet med z.
• Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som det vanligaste uttalet av tj-ljudet.
• Den tonlösa palatala frikativan återfinns bland annat i tyskan som uttal av ch efter de främre vokalerna ä, e, i, ö och ü, diftongerna ei, eu och äu, samt konsonanterna l, m, n och r.
• Den tonlösa velar frikativan förekommer bland annat i armeniska (Խ), esperanto (Ĥ), ryska (х), tjeckiska (ch), tyska och spanska (j, samt g före e eller i).
• Den tonlösa glottala frikativan finns bland annat i arabiska (ه), finska (h), kazakiska (h, Һ, ھ), rumänska (h) och tyska (h).
• Den tonande uvulara frikativan, eller tungrots-r:et eller skorrande r:et, är det ljud som i stort sett skriftens r representerar i sydsvenska dialekter, danska, hebreiska, franska och tyska m.
• Den tonlösa uvulara frikativan, eller ach-ljudet, liknar en harkling och förekommer bland annat i tyska ord som Bach, gesprochen och i ryska характер och яхта.
• Sammanslagningen av ts-ch innebär sammanslagningen mellan den ljudlösa alveolara frikativan och den ljudlösa postalveolara frikativan inom fonologin.

Förberedelsen av sidan tog: 157,24 ms.