Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FUKTIG

Definition av FUKTIG

1. våtaktig, inte helt torr

Exempel på hur man kan använda FUKTIG i en mening

• Sydvästkusten har medelhavsklimat, östkusten är fuktig, och den nordvästra delen av landet har torrt klimat och är glesbefolkad.
• De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv- och barrskogar.
• Det är ett mycket artrikt släkte fleråriga växter och vanligt i nästan hela Sverige, framför allt där marken är fuktig, som i kärr, vid sjöstränder och i vattensamlingar.
• Endast undantagsvis påträffas de i kusttrakterna på något avstånd från havet, till och med på fuktig skogsmark eller på en åker.
• Al fresco-målning, även affresco eller freskoteknik, är muralmålning utförd på färsk, fortfarande fuktig kalkputs.
• Tårar, tårvätska, är en kroppsvätska som bildas av tårkörtlarna och har som uppgift att hålla hornhinnan fuktig.
• Den dömde spänns fast i stolen, vakterna fäster fuktade kopparelektroder och en fuktig svamp på fångens huvud och ena ben, varefter elektrisk ström med hög spänning leds genom den dömdes kropp till dess att döden inträder.
• Dvärgvide är ganska vanlig och kan påträffas på frisk till fuktig, mager mark uppe på kalfjäll, exempelvis snölegor, sluttningar, vindblottor, stränder och klipphyllor.
• En möjlig teori säger att det är från Nahuatl med två möjliga härledningar: en som betyder plats som har en herre och den andra plats där marken är fuktig.
• Dimma uppstår antingen när fuktig luft avkyls till daggpunkten (strålningsdimma och advektionsdimma) eller när luftens fukthalt ökas (frontdimma och sjörök).
• Fynden ligger spridda över ett cirka 150 km långt bälte, och visar att området under senare delen av karbon (320-286 miljoner år sedan) var havsbotten, och senare fuktig tropisk skog.
• Slankstarr är vanlig i Norden och trivs bäst i fuktig till frisk, kalkrik lerjord, exempelvis i lundar, skogar, fukthedar, ängar, källmyrar, vägkanter och bryn.
• Den är sällsynt förvildad i södra Sverige och växten återfinns då på fuktig, näringsrik mark, exempelvis bäckraviner, lövskogssluttningar och vägrenar.
• Fågelstarr är sällsynt i Norden men trivs på torr till fuktig, kalkrik och väldränerad mark som exempelvis glesa örtrika skogar, lundar, bryn, bergbranter och rikkärr.
• Skärmstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på fuktig till blöt, näringsrik mark, helst med rörligt grundvatten, exempelvis källdrag, småbäckar, alkärr, lövsluttningar, diken och vägkanter.
• Skogsstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på frisk till fuktig mulljord, såsom lövskogar, lundar, men även inkommen med gräsfrö i parker med mera.
• Lappstarr är ganska sällsynt i Norden, men återfinns på kalkrik fuktig sand- eller grusmark, såsom hedar, gräsmyrar och älvstränder.
• Nålstarr är vanlig i Norden och återfinns på öppen, något rikare, fuktig, gärna genomsilad torvmark, såsom kärr, mossar, ängar och stränder.
• Blankstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns vanligtvis på fuktig till blöt, näringsrik lerjord, helst nära kusten, såsom kärr, strandängar, pölar, dammar och gamla stenbrott.
• Huvudstarr är ganska sällsynt i Norden, men kan återfinnas på fuktig, kalkrik torvmark, såsom kalkkärr, våtkärr, klippor, hedar, stränder och bäckkanter.

Förberedelsen av sidan tog: 113,01 ms.