Definition & Betydelse | Svenska ordet FULLMAKTEN
FULLMAKTEN
Definition av FULLMAKTEN
- böjningsform av fullmakt
Antal bokstäver
10
Är palindrom
Nej
Sök efter FULLMAKTEN på:
Exempel på hur man kan använda FULLMAKTEN i en mening
- Rättshandlingen gäller inte om fullmaktstagaren går utanför de gränser som anges i fullmakten (den så kallade behörigheten).
- Den handlingsfrihet som dessa begränsningar ger kallas för befogenheten, vilket ska skiljas från behörigheten som är den handlingsfrihet som följer av själva fullmakten.
- Inom de områden som fullmakten beskriver har ombudet samma rätt som huvudmannen att till exempel teckna avtal, göra ansökningar eller ta emot handlingar.
- En generalfullmakt ger således befogenhet att vidta alla åtgärder som den som ställer ut fullmakten själv får göra.
- Inom avtalsrätten är behörigheten någons rätt att med hjälp av en fullmakt företräda den som gett fullmakten gentemot tredje man.
- Investiturstriden mynnade slutligen ut i Wormskonkordatet från 1122, som gav påven (och ej längre kejsaren) fullmakten att framgent installera biskopen i Basel och alla andra riksbiskopar i sitt andliga ämbete.
- Orsaken till förvillelsen är att Bureus utnämndes av riksrådet under förmyndarregeringen, och att kungen sedan förnyade fullmakten 1660 och Bureus än en gång avlade ämbetsmannaförsäkran 1661.
Förberedelsen av sidan tog: 60,83 ms.
