Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FUTHARK
FUTHARK
Definition av FUTHARK
- (runologi) samlande uppradning av runor enligt äldre ordning, där de inledande runorna står för f, u, þ, a, r, och k (ᚠ, ᚢ, ᚦ, ᚨ, ᚱ, ᚲ)
Antal bokstäver
7
Är palindrom
Nej
Sök efter FUTHARK på:
Exempel på hur man kan använda FUTHARK i en mening
- Runorna ordnas i runrader uppkallade efter de sex första runornas ordningsföljd: äldre futhark (ᚠᚢᚦᚨᚱᚲ, fuþark), anglofrisisk futhorc (ᚠᚢᚦᚩᚱᚳ, fuþorc) och yngre futhark (ᚠᚢᚦᚬᚱᚴ, fuþąrk), vilket i svenskan homologerats till ordet futhark (jämför alfabet) för att beskriva dessa runuppsättningar i allmänhet.
- Möjbrostenen, även kallad Möjebrostenen, Upplands runinskrifter 877, är en svensk urnordisk runsten (se futhark).
- Dansken Ludvig Wimmer, den första moderna runforskaren, bevisade att alla runalfabet gick tillbaka till en grundläggande futhark av 24 tecken, som var känd och använd av alla germanska stammar.
- Inskriften innehåller nämligen ett komplett runalfabet (futhark) från tidig vikingatid, något som bidrog till förståelsen av uppkomsten av den vikingatida 16-typiga futharken.
- Den innehåller upprepningar av runorna ᛏᛒᛘᛚ (tbml) och ᚼᚾᛁᛅᛋ (hnias), som är delar av sekvensen i futhark.
- Runraden består av vikingatida futhark, det finns bara långkvistrunor med inslag av stungna runor (stunget u), vilket också visar att stenen troligtvis kommer från perioden 1000 – 1100.
- På 1000-talet infördes en ny skrivregel för yngre futhark i form av stungna runor, vilket innebar att prickar (”sting”) kunde läggas till på runor för att ange ett sekundärt ljudvärde.
- Äldre futhark (av de inledande runorna: ᚠᚢᚦᚨᚱᚲ, fuþark), även kallad 24-typiga- eller samgermanska runraden, bland flera namn, var ett germanskt skriftsystem i form av en runrad (futhark) som nyttjades för de nordgermanska och västgermanska dialekterna från första seklet efter Kristus till början av vikingatiden.
- Yngre futhark (av de inledande runorna: ᚠᚢᚦᚬᚱᚴ, fuþark), även kallad 16-typiga- eller nordiska runraden, bland flera namn, var ett fornnordiskt skriftsystem i form av en runrad (futhark) som var i bruk under vikingatiden och nordisk tidig medeltid (ca 700–1200).
- På 1000-talet infördes en ny skrivregel för yngre futhark i form av stungna runor, vilket innebar att prickar (”sting”) kunde läggas till på runor för att ange ett sekundärt ljudvärde.
Förberedelsen av sidan tog: 126,03 ms.