Definition & Betydelse | Svenska ordet GNOSTICISMEN

Judasevangeliet har sitt ursprung i en gnostisk sekt i Egypten, men redan den tidiga kristna kyrkan ansåg att gnosticismen var heretisk.
Inom gnosticismen är en eon snarare en beteckning för rumsligt än för tidsmässigt tänkande – ett slags transcendenta världar eller väsen som emanerar från det högsta gudomliga, och till vilket människosjälen söker sig.
Antignostiska fäderna är en samlingsbeteckning för tre fornkyrkliga kyrkofäder, Irenaeus, Tertullianus och Hippolytus, som alla tre energiskt bekämpade gnosticismen.
Under islams tidiga utveckling var gnosticismen stor och påverkade religionerna runtomkring med sin ideologi om att skapelsen var av ondo.
I den ofitiska gnosticismen, som upptog influenser från kaldeisk astrologi, och därmed de assyrisk-babyloniska kosmologiska myterna, var Achamot visheten, framkommen genom emanationer från urväsendet, Bythos.
Enligt gnosticismen och vissa mystiska traditioner såsom kabbala och sufism har alla människor inom sig en gudomlig gnista från den andliga världen.
Han presenterade nya arbeten om den jämförande religionshistorien, särskilt i fråga om judendomen, gnosticismen och urkristendomen, vars förbindelser med hellenismen han starkt betonade.
Hegesippos synes ha skrivit för att försvara den sanna ortodoxa apostoliska traditionens lära, och för att bekämpa det han såg som den kätterska gnosticismen.

Förberedelsen av sidan tog: 195,52 ms.

Definition av GNOSTICISMEN