Definition & Betydelse | Svenska ordet HÄRADSHÖVDING

Definition av HÄRADSHÖVDING

1. (juridik) domare i en häradsrätt; sedan 1970-talet lagman

Exempel på hur man kan använda HÄRADSHÖVDING i en mening

• Han utsågs till riksråd senast 1359, fogde i Stockholm 1364, lagman i Östergötlands lagsaga 1366, kung Albrekt av Mecklenburg högste ämbetsman (officialis generalis) 1369, drots 1371, hövitsman i Finland 1371 och lagman där 1380, häradshövding i Tjust från 1381 till sin död.
• Han utsågs till riksråd senast 1359, fogde i Stockholm 1364, lagman i Östergötlands lagsaga 1366, kung Albrekt av Mecklenburg högste ämbetsman (officialis generalis) 1369, drots 1371, hövitsman i Finland 1371 och lagman där 1380, häradshövding i Tjust från 1381 till sin död.
• Nils Nilsson (Natt och Dag), född 1554, död 12 april 1613, var en svensk hovmästare, häradshövding och riksrådsdomare.
• Nils Kettilsson (Vasa), död tidigast 1378, var väpnare, svenskt riksråd och fogde på slottet Tre Kronor, häradshövding i Frötuna skeppslag i Roslagen.
• Han nämns tidigast 1 juli 1471, som riksråd 1476–1484 och var 1482 hövitsman på Stäkeholm samt 1484 häradshövding i Vaksala härad i Uppland, där hans närmaste företrädare var fadern.
• Eskil Isaksson (Banér) var ett svenskt riksråd, riddare, häradshövding och herre till Venngarn, född omkring 1415 och nämnd mellan 1438 och 1481.
• Peder Magnusson Brahe (kallade sig själv Bragde), omtalad första gången 1482 och död mellan 1505 och 1508, var en svensk riddare och riksråd samt under 1480-talet häradshövding i Oppunda härad.
• Knutsson ärvde efter fadern jord i Dals härad i Östergötland och var häradshövding i Ydre härad i Småland.
• Efter tingstjänstgöring och tjänst som vice häradshövding verkade han vid Svea hovrätt, först som fiskal och adjungerad ledamot och därefter som assessor 1894–1898.
• Widén avlade hovrättsexamen vid Uppsala universitet 1880, blev vice häradshövding år 1883, varefter han var rådman i Nyköping 1885–1886, länsnotarie i Södermanlands län 1885–1896 och landssekreterare 1896–1906.
• och Märta Finvidsdotter (Frössviksätten), var myndig 1409, och blev häradshövding i Tierps härad 1426, riksråd 1437 eller 1438, lagman i Uppland 1439 eller 1440, riddare 1441.
• Karl Henriksson (Horn), född omkring 1550 på Kankas, Masku i Finland, död 1601, var en svensk häradshövding, lagman, ståthållare, fältmarskalk och riksråd.
• Mankells föräldrar separerade när han var ett år gammal, och han växte upp tillsammans med sin far och en äldre syster – först i Sveg i Härjedalen där hans far var häradshövding, och därefter i Borås i Västergötland.
• Ulf Jonsson, död tidigast 1393, riddare, riksråd, häradshövding och lagman, bosatt på Sanna i Asby socken, ägare till fädernegodset Aspenäs, son till Jon Knutsson (Aspenäsätten).
• Lars Ulfsson (eller Laurens Ulfsson), död 1445, son till Ulf Johnsson (Aspenäsätten) och Margareta Pedersdotter (Bonde), var en svensk riddare, riksråd och häradshövding i Västerrekarne härad.
• 1647 blev Rosenhane kammarråd och häradshövding i Västerrekarne, och var 1650–1658 vicepresident i Svea hovrätt.
• Vice häradshövding 1870 och sekreterare i konstitutionsutskottet 1868–1872, förordnades von Steyern 1873 till expeditionschef i Ecklesiastikdepartementet och blev 1877 juris hedersdoktor i Uppsala.
• Pehr Jacob von Ehrenheim, som var son till hovmarskalken Reinhold Fredrik von Ehrenheim och Ulrika von Engeström, blev student vid Uppsala universitet 1839 och juris utriusque kandidat 1846 samt tjänstgjorde därefter i Svea hovrätt, som 1850 utnämnde honom till vice häradshövding.
• Han var far till statsrådet Torsten Petersson, till häradshövding Sture Petersson och till riksdagsmannen Knut Petersson.
• År 1888 blev han vice häradshövding, 1892 fiskal och 1894 assessor i Göta hovrätt, i Svea hovrätt 1896.

Förberedelsen av sidan tog: 94,21 ms.