Definition & Betydelse | Svenska ordet HAKE

Definition av HAKE

1. krok, kugge, något som kan haka fast, en hulling
2. nackdel till någonting för övrigt övervägande positivt
3. (fonetik) ett diakritiskt tecken med utseendet ˇ

Exempel på hur man kan använda HAKE i en mening

• Hillebard eller hällebard, även spjutyxa, är ett medeltida och tidigmodernt stångvapen avsett för hugg och stötar, bestående av ett 1,5–2,5 meter långt stångskaft på vilket det anbringats en stridsyxliknande klinga kallad bard eller bila, upptill försedd med en spjutspets och baktill med en hake.
• Förleden ås kan betyda "ås" i betydelsen "höjdsträckning" och -aka kan komma av haka eller hake (någon framskjutande del av en ås).
• I handskrift gör man ofta för tydlighetens skull en liten, nedåtriktad hake på slutet av rotstrecket.
• Lekanden har även en praktisk hake där man kan sätta fast draget, så man slipper knyta om varje gång man byter drag.
• En hake, háček (tjeckiska för 'liten krok', diminutiv av hák) eller caron, med utseendet ˇ, är ett diakritiskt tecken som används huvudsakligen i de baltiska språken och i de slaviska språk som skrivs med latinskt alfabet.
• Namnet "hakeböss" kommer av att det under pipan satt en lodrät tapp eller hake, avsedd att placeras framför en stock eller i ett stativ för att ta upp rekylen, medan "handbössa" avser en bössa (eldvapen) som hanteras med händerna istället för en lavett.
• Det finns bara en hake: kommissarie Clouseau är så korkad och klumpig att det inte ens går att mörda honom ordentligt.
• Som lånord kan ordet för verktyget häckla ha inkommit från lågtyska hekele (tyska Hechel), som är besläktat med hake.
• Begreppet krake har med tiden fått flera betydelser, men det ursprungliga verkar vara krokigt och klent träd, tunn stång med hake på, torr (gran)stam med de krokiga, avbarrade grenarna kvarsittande; besläktat med krok, krycka (enligt Svenska Akademiens ordbok).
• Taiwanbambuhöna, som tidigare behandlades som en del av kinesisk bambuhöna, är mycket lik men är kastanjebrun endast på hake och strupe samt har mörkare undersida med större och mer utbredda kastanjefärgade fläckar, färre vita fläckar ovan och mörkare grågrön från rygg till stjärt.
• Askgrå skräddarfågel är typiskt rostbrun på panna, hake och huvudsidor men mörkt grå på strupe, bröst och flanker.
• Arten är närmast lik nunnestenskvätta, med hanens smutsvit hjässa och nacke, svarta hake, ögonmask och rygg, beiga bröst samt den för släktet karakteristiska svartvita stjärten.
• Gulhaken är en 12–13 centimeter stor skogssångare utmärkande genom sin ofläckade dräkt med olivgrön ovansida, smutsvit undersida, gul hake och strupe samt gulaktiga undre stjärttäckare.
• Bakre ändan är anpassad till spjutets bas genom en hake, som griper in i denna eller genom ett hål som motsvarar en tapp i spjutbasen, men det finns även mellanformer.
• Sedan pendeluret uppfunnits 1656 visade sig spindelgången mindre lämplig för loddrivna pendelur, och omkring 1675 konstruerade engelsmannen William Clement släphaksången eller den återspringande ankargången, där lappspindeln ersattes av en tvåkload hake, en gånghake för att reglera steghjulets hastighet.
• Ň (gemenform: ň) är den latinska bokstaven N med det diakritiska tecknet hake över som finns i de tjeckiska, slovakiska och turkmenska alfabeten.

Förberedelsen av sidan tog: 181,46 ms.