Definition & Betydelse | Svenska ordet HALSKOTAN

Karakteristiskt för benet är den "tand" eller "tapp", dens axis, som sitter mitt på kotkroppen och kring vilken den översta halskotan, ringkotan (atlas), roterar.
Övre nackleden eller atlantooccipitalleden (latin: articulatio atlantooccipitalis) är, i människans kropp, den led i nacken där kraniet vilar mot ryggraden (columna vertebralis), eller närmare bestämt där nackbenet (occipitalbenet, os occipitale) ledar mot ringkotan (atlas, den översta halskotan).
Muskeln sträcker sig med ett antal senor från tvärutskotten på de övre sex eller sju bröstkotorna (vertebrae thoracicae) och den sjunde halskotan (vertebra cervicalis) samt från ledutskotten (processus articularis superior) på de tre ovanliggande halskotorna (C4-C6).
De fyller ut "diket" som finns på var sida om taggutskotten hela vägen från korsbenet (os sacrum) till den näst översta halskotan (tappkotan, axis).
Efter att ha tagit sig genom tvärutskottet i den översta halskotan (som även kallas för atlaskotan) slingrar sig kotartären sedan bakåt och går vidare på bakre sidan av den laterala delen av den översta halskotan.
Musculus longus colli är en av de djupa halsmusklerna och går på främre sidan av halskotorna, från den översta halskotan till den tredje bröstkotan.
Halsrevben är ett övertaligt, oftast underutvecklat, revben som utgår från den sjunde (nedersta) halskotan.

Förberedelsen av sidan tog: 126,03 ms.

Definition av HALSKOTAN