Information om | Svenska ordet HELMHOLTZ

Exempel på hur man kan använda HELMHOLTZ i en mening

• Helmholtz fria energi är ett begrepp som används såväl inom fysik och statistisk mekanik som inom kemin.
• Bekanta var hans strider med Helmholtz, dels angående dennes arbeten i teorin för virvelrörelser i vätskor, dels inom elektricitetsläran.
• En grundläggande sats inom vektoranalysen (Helmholtz sats) innebär att ett vektorfält (som uppfyller vissa villkor) kan uttryckas som summan av ett virvelfritt fält och ett solenoidalt fält.
• Hertz blev filosofie doktor vid Friedrich Wilhelm-universitetet i Berlin 1880 och amanuens hos Hermann von Helmholtz.
• Den helmholtzka notationen är det vanliga systemet för att ange oktaver i Sverige, uppkallad efter fysikern Hermann von Helmholtz (1821–1894).
• Andra vanliga definitioner relaterar den kemiska potentialen till Helmholtz fria energi A och systemets inre energi U.
• Vidare författade von Oettingen ett musikteoretiskt verk, Harmoniesystem in dualer Entwickelung (1866; ny upplaga 1913), i vilket han försökte förena Moritz Hauptmanns spekulativa och Hermann von Helmholtz naturvetenskapliga riktning, men även uppställa teorin om en dualism i den harmoniska uppfattningen av dur och moll som polariska motsatser, en åsikt, som vann både anhängare (Hugo Riemann) och motståndare (Otakar Hostinský) utan att den kunde sägas ha erhållit fullt vetenskapligt och ännu mindre praktiskt avgörande.
• Gibbs-Helmholtz ekvation är en termodynamisk formel med namn efter Josiah Willard Gibbs och Hermann von Helmholtz.
• Vid mitten av 1800-talet studerade den tyske fysikern och fysiologen Hermann von Helmholtz människans sinnen och reaktionsförmåga.
• Jämte Hermann von Helmholtz, Emil du Bois-Reymond och Ernst Wilhelm von Brücke delar han äran av att inom den tyska fysiologin ha grundlagt en rent fysikalisk åskådning av livsföreteelserna, vilken han genomförde i sin Lehrbuch der Physiologie des Menschen (två band, 1852–1856; andra upplagan 1857–1861).
• Han utförde undersökningar över de ultraröda strålarnas brytning i stensalt och flusspat samt visade, att resultaten stämmer med Kettelers och Helmholtz formel.
• Genom sina med sällsport fin teknik utförda undersökningar över innerörat (Physiologische Untersuchungen über das Endorgan des Nervus octavus, 1892) bidrog han i mycket betydande grad till utredning av detta organs förrättningar, varjämte han i den av honom utvecklade teorin för hörselförnimmelserna (1899) på ett skickligt sätt undvek flera av de svårigheter, som mötte den av Hermann von Helmholtz uppställda resonatorteorin.
• Duverneys teori om hörsel (som han utarbetade med hjälp av fysikern Edme Mariotte) överensstämde i grunden med vad fysiologen Hermann von Helmholtz senare föreslog i mitten av 1800-talet, förutom att han trodde att höga ljudfrekvenser skulle ha resonans nära öronsnäckans spets, och låga frekvenser nära basen (Domenico Cotugno dementerade detta 1760).
• År 1859 efterträdde han Hermann von Helmholtz som professor i anatomi i Bonn, där han skapade en ny, modern institution åt sitt läroämne (1872) och utvecklade sin vetenskapliga förmågas yppersta verksamhet.
• Tiersch, som var musiklärare i Berlin, sökte i sina skrifter göra Helmholtz upptäckter angående hörselförnimmelserna fruktbärande för harmoniläran och uppställde ett eget harmonisystem, som dock inte innebar något synnerligt framsteg utöver Moritz Hauptmanns ståndpunkt.
• En oberoende härledning av teoremet gjordes 1853 av den tyske vetenskapsmannen Hermann von Helmholtz.
• Han skrev bland annat biografier över Richard Wagner (1872), Christoph Willibald Gluck, Hector Berlioz och Bedřich Smetana (1901), alla på tjeckiska, Das Musikalisch-Schöne und das Gesammtkunstwerk vom Standpunkte der formalen Ästhetik (1877), Die Lehre von den musikalischen Klängen (1879), vilken anknyter till den naturvetenskapliga skola av harmoniker som företräddes av Hermann von Helmholtz, Arthur von Oettingen och Hugo Riemann samt ger en förklaring av harmonilärans problem, vidare Herbarts Ästhetik (1890), studier över tjeckiska folkvisan (1892), Musik in Böhmen (1894) och Volkslied und Volkstanz der Slaven (1895; tillsammans med Joseph Alexander von Helfert), vilka två sistnämnda arbeten ingår i sammelverket "Die österreichisch-ungarische Monarchie".
• Lummer studerade i Tübingen och Berlin, där han 1884 blev filosofie doktor och assistent hos Hermann von Helmholtz, vilken han 1887 följde till den fysikalisk-tekniska riksanstalten i Charlottenburg, där han 1894 utnämndes till professor.
• Hans kritik av Helmholtz resonansteori om hörsel har kommit in i litteraturen som en wiensk invändning.
• Inom psykologien införde Hermann von Helmholtz detta ord för att beteckna sådana åsikter, som försöker förklara ett eller annat psykologiskt fenomen (till exempel rumsuppfattningen, tidsuppfattningen, särskiljandet mellan olika färger och så vidare) genom att anta att vissa faktorer vid våra själsfunktioners uppkomst är lika hos alla och inte beror av individernas skilda erfarenheter.

Förberedelsen av sidan tog: 118,58 ms.