Definition & Betydelse | Svenska ordet INTERDIKT

Definition av INTERDIKT

1. (förr) uteslutning från gudstjänst och vissa kyrkliga förrättningar

Exempel på hur man kan använda INTERDIKT i en mening

• Detta sedan jesuiterna hade försvarat det interdikt, som påve Paulus V hade låtit utfärda över Venedig år 1606.
• När ärkebiskop Jacob Erlandsen 1259 kom i gräl med kung Kristofer och fängslades kom biskop Peder att gå i spetsen för det kyrkliga partiet och påbjöd interdikt i sitt stift.
• Han kom i konflikt med biskop Rudolf II av Würzburg och biskop Philipp von Henneberg av Bamberg, vilket ledde till en kraftmätning med kyrkan, och när han vägrade betala den så kallade turkskatten för krig mot Osmanska riket och istället själv införde en prästskatt, bannlystes han och belades med interdikt.
• Då kung Johan utan land vägrade att erkänna Langton som ärkebiskop, belade påven England med interdikt (1208) samt lät under stridens fortgång till sist förklara konungen avsatt och uppdrog åt Filip August av Frankrike att utföra avsättningsdomen (1212).
• Liksom andra medlemmar av sin ätt ställde han sig under brodern Jacobs kamp mot kungarna Kristofer I och Erik Klipping på dessas sida, och eftersom han inte respekterade att Danmark var lagt under interdikt lyste den påvlige legaten Guido "Erlandsen, som utger sig för att vara ärkedjäkne", i bann (1267).

Förberedelsen av sidan tog: 116,52 ms.