Definition & Betydelse | Svenska ordet ITALISKA

Definition av ITALISKA

1. böjningsform av italisk

Exempel på hur man kan använda ITALISKA i en mening

• Regionen Umbrien har fått sitt namn från det italiska folk, umbrer, som bodde där och talade umbriska (besläktat med latin).
• Även områden utanför den italiska halvön innehade statusen av foederati, till exempel Gades i Spanien och Massilia (Marseille).
• Ofta rör det sig om ett s-ljud som övergår till ett r-ljud, till exempel i latin och andra italiska språk, eller flera fall i germansk verbböjning.
• Tidigare förmodades ett närmare släktskap mellan de italiska och de keltiska språken, men denna har inte kunnat bevisas.
• Oskiskan, deras och andra italiska folkslags språk, har hittats på texter funna vid utgrävningarna av Pompeji, 1,1 mil sydost om Neapel.
• Dessa gudomligheter, "special- eller begreppsgudar", hade ännu inte fått utpräglad personlighet, utan var hos de italiska folken dunkla, endast anade väsen.
• Upprörda av denna katastrof invaderar en romersk armé under Manius Curius Dentatus senonernas territorium samt besegrar dem och driver bort dem från den italiska halvön.
• Den mest accepterade teorin är att latinarna och de andra italiska stammarna var del av den centraleuropeiska urnefältskulturen och att de invandrade till Italien under den sena bronsåldern.
• Enligt denna kom etrusker från Egeiska havets kust och återuppbyggde samt återdöpte den umbrisk stad vid namn Camars, vilket man tror betyder "marskland" (träsk) på italiska.
• Italiker eller italer var de forntida folk inom det nuvarande Italiens område på Apenninska halvön som talade den typen av indoeuropeiska språk som kallas italiska språk.
• Fördraget innehöll inte bara en stipulation om fred mellan de två parterna, utan även en överenskommelse om att romarna och latinarna tillsammans skulle strida mot de italiska folkstammarna om de blev angripna.
• Romaniseringsprocessen var inledd, men fortfarande var Apenninska halvön ett lapptäcke av olika folkslag, som hade olika kulturer, tillbad olika gudar, talade olika språk (även om många var italiska eller åtminstone indoeuropeiska språk).
• Men detta var inte nödvändigtvis en sedvana som härrörde från de italiska folken då även etruskerna hade sådana vanor.
• Då ordet förekommer i både oskiska, umbriska (italiska dialekter) och latin, stammar det troligen från indoeuropeiskan.
• Detta ledde till att flera av de italiska folkslagen, som allierat sig med Pyrrhus, kände att Pyrrhus och Epirus hade lämnat dem i sticket.
• Folket talade lusitanska - ett indoeuropeiskt språk, möjligen tillhörande den italiska undergruppen.

Förberedelsen av sidan tog: 186,25 ms.