Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KÄNN

Definition av KÄNN

1. det att känna på sig något
2. böjningsform av känna

Exempel på hur man kan använda KÄNN i en mening

• Det är samma melodi som till den något senare Kom till högtid och de samtida Sköna tempel, Herrens boning (1921 nr 573) och Upptag, Herre, våra böner (1921 nr 641) och Upp, var ljus, ty ljuset lyser (1819 nr 539) vilka har vissa likheter med Han lever! O min ande, känn (1819 nr 108).
• Melodin är en tonsättning av förmodat svenskt ursprung från 1675, funnen i Rappehandskriften, som enligt Koralbok för Nya psalmer, 1921 också är melodin för psalmerna Vänligt över jorden glänser (1819 nr 73) och Upptag, Herre, våra böner (1921 nr 641) och har vissa likheter med Han lever! O min ande, känn (1819 nr 108).
• Melodin är en tonsättning som eventuellt har svenskt ursprung från 1675 och enligt Koralbok för Nya psalmer, 1921 är det samma melodi som används till psalmen Vänligt över jorden glänser (1819 nr 73) och därmed även för Sköna tempel, Herrens boning (1921 nr 573), Kom till högtid och har vissa likheter med Han lever! O min ande, känn (1819 nr 108).
• Han lever! O min ande, känn (1819 nr 108) med likheter till melodin för "Vänligt över jorden glänser", bortsett från upptakten.
• Man har stirrat sig blind på vadmalsbyxor, kängskor och skoband och haft på känn att en dräkt byggd på dessa plagg inte haft några utsikter att slå igenom.

Förberedelsen av sidan tog: 173,00 ms.