Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet KONFISKATION

Definition av KONFISKATION

1. av konfiskera

Exempel på hur man kan använda KONFISKATION i en mening

• Aall slog sig 1796 ner som grosshandlare i Porsgrunn, men gjorde genom konfiskation och dåliga konjunkturer så stora förluster, att han måste lägga ned sin affär.
• Konfiskering eller konfiskation, att konfiskera, är en juridisk term som betyder att ta i beslag, dra in till kronan/staten, beslagta utan att ge full ersättning.
• Palais Coburg i Wien, medan Clementine bestred Napoleon III:s konfiskation av hennes egendom genom insändare i franska tidningar.
• Hon ska tillsammans med sin mor år 1795, under press av Ryssland, ha övertygat kungen att skriva under abdikationshandlingarna därför att de fruktade att annars bli ruinerade genom en rysk konfiskation av sin egendom.
• Hon ska tillsammans med sin dotter år 1795, under press av Ryssland, ha övertygat kungen att skriva under abdikationshandlingarna därför att de fruktade att annars bli ruinerade genom en rysk konfiskation av sin egendom.
• Den radikala fasen mellan 1790 och 1794 omfattade en rad reformer, från att begära att prästerna skulle svära trohet mot den franska konstitutionen snarare än till påven, konfiskation av kyrkans egendom och upplösande av klostren, till upphävandet av den kristna tideräkningen, den rent teologiska utplåningen av kristendomen och införandet av alternativa ideologier som kulten av förnuftet och kulten av Det Högsta Väsendet.

Förberedelsen av sidan tog: 57,15 ms.