Definition & Betydelse | Svenska ordet KONJUNKTIV

Definition av KONJUNKTIV

1. (grammatik) modus som uttrycker något ovisst, potentiellt eller något som talaren inte kan gå i god för
2. (om modus) icke självständig

Exempel på hur man kan använda KONJUNKTIV i en mening

• Ett finit verb är ett verb som är böjt för att (bland annat i svenskan) uttrycka tempus och modus: (indikativ, konjunktiv eller imperativ) och/eller för att ange personen som utför verbhandlingen.
• Den förekommer till exempel i finska, men saknas i indoeuropeiska språk där funktionen i stället ofta återges med konjunktiv eller genom en omskrivning (på svenska exempelvis med "torde" eller ett adverb såsom "kanske").
• Presens konjunktiv bildas alltid, med undantag av verbet sein, av infinitivens stam och de ändelser som anges nedan:.
• I latinsk grammatik används begreppet hortativ konjunktiv om en konjunktiv som har en uppmanande funktion.

Förberedelsen av sidan tog: 76,95 ms.