Definition & Betydelse | Svenska ordet KONSULTATIVT

Definition av KONSULTATIVT

1. böjningsform av konsultativ
2. avledning till adjektivet konsultativ; på ett konsultativt sätt

Exempel på hur man kan använda KONSULTATIVT i en mening

• Carlsson var riksdagsledamot 1965–1996 för Stockholms läns valkrets (fram till 1970 i andra kammaren), utbildningsminister 1969–1973, konsultativt statsråd 1973 och 1982–1986 (bostadsminister 1973, ställföreträdande statsminister 1982–1986 och från 1985 även miljöminister), bostadsminister 1973–1976, statsminister 1986–1991 och 1994–1996.
• Undén var konsultativt statsråd 1917–1920 och 1932–1936, justitieminister 1920, utrikesminister 1924–1926 och 1945–1962, tillförordnad statsminister 6–11 oktober 1946 samt ledamot av riksdagen (första kammaren) 1934–1965.
• Då Oskar I till följd av marsoroligheterna 1848 beslöt att inför ständerna framlägga proposition på ny riksdagsordning och avskedade sin ministär, kallades Günther till konsultativt statsråd.
• Henning Hamilton var konsultativt statsråd 1858–1859, ecklesiastikminister 1859–1860, riksdagsledamot (adelsståndet 1840–1866, första kammaren 1867–1881), lantmarskalk 1848, 1853–54 och 1856–58, talman i första kammaren 1877, landshövding i Östergötlands län 1852–1858 samt ledamot i Svenska Akademien från 1856.
• Ulla Gunilla Lindström, under perioden 1931–1947 Alm, född Wohlin den 15 september 1909 i Kungsholms församling, Stockholm, död 10 juli 1999 i Enskede församling, Stockholm, var en svensk journalist och socialdemokratisk politiker, konsultativt statsråd 1954–1966 med ansvar för familje-, konsument-, bistånds- och flyktingfrågor.
• Han var konsultativt statsråd 1848–1856, finansminister (tillförordnad) 1851, finansminister 1856–1866, ledamot av ståndsriksdagen för adelsståndet 1840–1848 och av Sveriges riksdags andra kammare för Stockholms stad 1867–1873.
• Han var konsultativt statsråd (biträdande jordbruksminister) 1945–1947, folkhushållningsminister 1947–1948, jordbruksminister 1948–1951, suppleant i socialdemokratiska partiets verkställande utskott sedan 1948, ordinarie ledamot 1956–1981, socialminister 1951–1955 och finansminister 1955–1976.
• von Ehrenheim var konsultativt statsråd 4 september 1866 till 3 juni 1870, tillförordnad finansminister 1870 , riksdagsledamot i första kammaren 1867–1902, vice talman 1879–1890 och talman 1891–1895 i första kammaren, ledamot av Svenska Akademien från 1897 och Kungl.
• Under tiden hade han varit tillförordnad revisionssekreterare 1906 och biträtt i Justitiedepartementet för lagstiftningsfrågor 1906–08 samt förordnats till expeditionschef där 1909, ett förordnande, som han ännu innehade, då han 16 februari 1914 utnämndes till konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär.
• Han var statsråd och chef för Jordbruksdepartementet under tiden 30 mars till 19 oktober 1917 i Carl Swartz ministär och konsultativt statsråd 27 oktober 1920 till 13 oktober 1921 i De Geers och von Sydows ministärer.
• Han blev konsultativt statsråd i Hammarskjölds ministär 16 februari 1914 och chef för Lantförsvarsdepartementet 15 augusti samma år, och 1916 utnämndes Mörcke till generalmajor i armén.
• Han var konsultativt statsråd 1906–1911, överståthållare 1911–1912 och 1920–1928, landshövding i Hallands län 1916–1920 och utrikesminister 1923.
• Nothin var konsultativt statsråd 1920, 1921–1923 och 1932–1933, justitieminister 1924–1926, riksdagsledamot (första kammaren) 1922–1928 samt överståthållare 1933–1949.
• Domö var förste vice partiordförande 1935–1944, partiledare för Högerns riksorganisation (Högerpartiet) 1944–1950, statsråd i samlingsregeringen 1939–1945, handelsminister 1939–1941, konsultativt statsråd ("bränsleminister") 1941–1944, och kommunikationsminister 1944–1945.
• 1924–26 var han konsultativt statsråd i regeringarna Branting III och Sandler, där hans främsta uppgift var att granska regeringsbeslut ur formell och juridisk synpunkt.
• Oktober 1940 till september 1944 tillhörde han samlingsregeringen Hansson III som konsultativt statsråd (juristkonsult).
• Frans Gustaf Sture Centerwall, född 5 januari 1887 i Landskrona, död 30 oktober 1964 i Malmö, var en svensk jurist, som var konsultativt statsråd (opolitisk) 19 juni till 28 september 1936 och MO (militieombudsman) 1936–1941.
• Åren 1936–1940 och 1943–1951 var han konsultativt statsråd (juristkonsult, från 1946 även kyrkominister).
• År 1957 utsågs han till konsultativt statsråd (”vägminister”) i koalitionsregeringen mellan bondeförbundet och socialdemokraterna efter Hjalmar Nilsons avgång.
• Sven af Geijerstam var politiker inom Socialdemokratiska arbetarpartiet och var statssekreterare i Inrikesdepartementet 1953–1957 och konsultativt statsråd 1958–1963 som så kallad granskningskonsult eller juristkonsult.

Förberedelsen av sidan tog: 118,95 ms.