Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KRANIETS

Definition av KRANIETS

1. böjningsform av kranium

Exempel på hur man kan använda KRANIETS i en mening

• Underlaget är det av en platt tuggmuskel täckta tinningbenet, ett av de större huvudskålsbenen, vilket med en sagittalt ställd skiva bildar en stor del av kraniets sida, går ned och in i skålens bas, med hörselgången på utsidan och hörselorganet inuti, samt med ett utsprång framåt bildar okbågen och baktill utskjuter ett annat nedåt: vårtutskottet.
• Storlek och relation mellan organen antogs gå att utläsa på kraniets utsida, därmed kunde personens "inre" gå att avgöra.
• Dessutom har kraniets utformning stor betydelse för flera viktiga sinnesorgan och kroppsfunktioner: Till exempel avgör ögonens placering och avståndet mellan dem artens stereoskopiska seende; öronens placering är avgörande då ljudkällans positions avgörs; tändernas placering och utformning avgör vilken kost som konsumeras; och hos många arter bär kraniet viktiga försvars- eller angreppsvapen såsom horn och huggtänder.
• Två större fontaneller finns på hjässan respektive i nacken och två par mindre fontaneller förekommer lateralt på kraniets bägge sidor.
• Inom fysisk antropologi på 1800-tal och tidigt 1900-tal fastställdes kraniets form med ett så kallat skallindex eller kranieindex i syfte att visa på olikheter mellan människoraser.
• Släktet skiljer sig även i flera detaljer av kraniets och tändernas konstruktion från andra lemurer.
• Flera ligament omger nacklederna och begränsar kraniets rörelser så att förlängda märgen (medulla oblongata) och ryggmärgen (medulla spinalis) inte skadas.
• Vesslan skiljer sig från hermelinen genom att den är mindre, att den saknar den svarta hårpenseln på svansspetsen samt genom kraniets form.
• Nackben, occipitalben (latin: os occipitale) är, i människans skelett, ett krökt, trapetsformat ben som utgör kraniets bakre, nedre del.
• Muskeln har fått sitt omständliga, latinska namn eftersom den har sitt ursprung med två huvuden vid bröstbenet (sternum) och nyckelbenet (clavicula eller på grekiska cleido) och sitt fäste vid mastoidutskottet (processus mastoideus) på kraniets tinningben (os temporale).
• Kraniet är inte slutet vid födseln, dels finns två fontaneller som är partier med bindväv istället för skelett som sluts successivt, dels finns bensutrer mellan kraniets olika ben som också sluts under tidig barndom.
• Tinningben (latin: os temporale) är, i människans kropp, ett parigt ben som sitter nedtill, baktill på kraniets laterala sidor, ovanför och runt örat.
• Pannben (latin: os frontale) är, i människans skelett, ett ben på kraniets framsida som består av två delar: en vertikal del (squama frontalis) som motsvarar pannan, och en horisontell eller orbital del (pars orbitalis) som utgör ögon- och näshålornas tak.
• En stor del av ämnet ägnar sig åt osteologi (studier av skelett), människans genetik, och åt att studera sambandet mellan kraniets evolution och evolutionen av det mänskliga intellektet.
• Sagittal synostos är den vanligaste formen av kraniosynostos (för tidig slutning av kraniets suturer).
• Backmans antropologiska forskning omfattar bearbetningar av arkeologiskt skelettmaterial och utredningar av variationer i kraniets former.
• Intermaxillärknota (Os intermaxillare, av inter=mellan, och maxilla=kind) eller (Os incisivum , på grund av att det bär framtänderna) är ett benpar, som intar kraniets nosspets mellan de båda överkäksbenen hos ett flertal däggdjur.
• Till lösningen av de frågor, som rör sig omkring kraniets utveckling, problem, som sedan gammalt fängslat den jämförande anatomiens yppersta representanter (Goethe, Huxley, Gegenbaur), lämnade Gaupp i ett trettiotal publikationer de betydelsefullaste bidrag, som blev resultaten av arbetet omkring förra sekelskiftet.
• Differenser mot andra släktmedlemmar finns i anordningen av trampdynorna på bakfoten samt i kraniets konstruktion.

Förberedelsen av sidan tog: 191,60 ms.