Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet LAGSTIFTANDE

Definition av LAGSTIFTANDE

1. legislativ, som rör lagstiftning och parlament
2. det att lagstifta

Exempel på hur man kan använda LAGSTIFTANDE i en mening

• En huvudstad är den stad i en suverän stat där dess statschef eller lagstiftande församling har sitt säte.
• En huvudstad är den stad i en suverän stat där dess statschef eller lagstiftande församling har sitt säte.
• Sveriges riksdag, eller riksdagen, är Sveriges lagstiftande församling och enligt regeringsformen ”folkets främsta företrädare”.
• Staden är den lagstiftande huvudstaden i landet, vilket innebär att parlamentet har sitt säte där, medan regering och president residerar i Pretoria och de juridiska institutionerna ligger i Bloemfontein.
• Cotonou är den lagstiftande, juridiska och reella huvudstaden i Benin (officiell huvudstad är dock Porto-Novo).
• Området var då en del av Virginia och den lagstiftande församlingen i Virginia utsåg då 40 hektar av området till en stad.
• Förutom att vara säte för delstatens styre (guvernören, lagstiftande församlingen och högsta domstolen) ligger även där , en avdelning av , i staden.
• Delstaterna har i regel ett långtgående självstyre, de har i regel egna lagstiftande församlingar samt företrädare som motsvarar rollerna som statschef och regeringschef på central (federal) nivå.
• Hamlin inledde 1836 sin politiska karriär med att bli invald i underhuset i delstatens lagstiftande församling, Maine House of Representatives.
• Var och en av provinserna har en viceguvernör (som representerar monarken), samt en egen regering som utses av viceguvernören på grundval av styrkeförhållanden i den lagstiftande församlingen.
• I ett parlamentariskt system är regeringschefen beroende av att erhålla stöd i den lagstiftande församlingen för att kunna kvarstå i ämbetet.
• Kongeloven stiftades 1665 i Danmark, och ledde till att all makt, både lagstiftande och verkställande, samlades hos kungen.
• Makten delas mellan den verkställande makten hos Finlands president och regering (statsrådet), den lagstiftande makten hos Finlands riksdag och den dömande makten hos oberoende domstolar.
• Europaparlamentet (EP), även känt som EU-parlamentet, är den ena lagstiftande institutionen inom Europeiska unionen; den andra är Europeiska unionens råd.
• I modern tid används begreppet i flera länder, bland annat USA och Frankrike, om den övre av den lagstiftande församlingens två kammare.
• Europarådet ska inte förväxlas med vare sig Europeiska rådet, som utgörs av stats- eller regeringscheferna i Europeiska unionens medlemsstater, eller Europeiska unionens råd, som är EU:s ena lagstiftande institution.
• Indiens parlament (hindi: Sansad), är den lagstiftande församlingen i Indien sedan självständigheten.
• Enligt Norges grundlag § 49 är Stortinget ”folkets” instrument för att utöva den lagstiftande makten.
• När ministerstyre råder är ministern den som har det yttersta ansvaret för alla beslut och handlingar som företas inom sitt departement eller ministerium (ministerförvaltning) inför den lagstiftande församlingen, regeringschefen eller statschefen; till exempel kan en minister gå in i enskilda ärenden, åsidosätta underlydande tjänstemän och fatta slutgiltiga beslut.
• Den lagstiftande makten utövas av kantonsparlamentet, kantonsrådet (Kantonsrat), med 180 ledamöter valda på fyra år i tio valkretsar där platserna fördelas efter den biproportionella metoden.

Förberedelsen av sidan tog: 116,86 ms.