Definition & Betydelse | Svenska ordet LANTBRUKETS

Definition av LANTBRUKETS

1. böjningsform av lantbruk

Exempel på hur man kan använda LANTBRUKETS i en mening

• Lantbruksvetenskap eller agronomi, är det vetenskapliga studiet av lantbrukets förutsättningar och förhållanden.
• Kliniskt verksamma veterinärer arbetar med djursjukvård, med inriktning på ett eller flera djurslag, som smådjur, hästar, lantbrukets djur eller fisk.
• Den statliga lantbrukets forskningscentral MTT hade sina utrymmen i Ånäs från början av 1900-talet fram till 1980-talet innan den flyttade till Jockis i Egentliga Tavastland.
• Ett livdjur är inom lantbrukets djurhållning ett djur som hålls, säljs eller köps in för avel eller produktion, till skillnad från ett slaktdjur som är ett djur som skall slaktas.
• Skogs- och Lantbruksakademien, som utgörs av en penningsumma som belöning "för framstående insatser inom lantbrukets marklära/växtnäringslära och växtförädling/kvalitetsforskning, utan särskild prioritering mellan områdena, varvid personliga kvalifikationer bör vara utslagsgivande".
• Broms fick kommerseråds titel och kallades för sin verksamhet till lantbrukets höjande till ledamot av Lantbruksakademien.
• Arenander verkade under sin tjänstgöring som länsagronom för lin- och rotfruktsodling samt föreningsväsen inom lantbrukets område.
• Christopher Polhem hade under sitt liv byggt upp en samling med modeller för lantbrukets, gruvdriftens, fabrikers och slöjders behov.
• Han hade läst om amerikanska frontlastare, och tyckte att det var en smart uppfinning för lantbrukets tunga handlastning.
• Björck blev student vid Uppsala universitet 1832 och ägnade sig därefter åt utforskande av medlen för lantbrukets förbättring samt åt studium av detta ämnes hjälpvetenskaper.
• Han var assistent på Lantbrukshögskolans kemiska institution 1941–1944, på hydrotekniska institutionen 1944–1949, laborator i lantbrukets hydroteknik vid Lantbrukshögskolan 1954–1973 (tillförordnad 1950) och professor i markfysik där 1973–1978.
• Han blev 1816 preussiskt regeringsråd för lantbrukets främjande och kallades 1818 att grundlägga en lantbrukshögskola vid Hohenheim i Württemberg, vilken snart vann och sedan ständigt behöll högt anseende.
• Han var i många avseenden en föregångare på det praktiska lantbrukets område och utövade en betydande författarverksamhet inom agronomins och industrins områden.
• Lantbruksstyrelsen var ett i Finland 1892 inrättat ämbetsverk, som stod under ledning av en överdirektör (den förste var Nils Grotenfelt) och hade till uppgift bland annat ta initiativ till åtgärder för lantbrukets och dess binäringars förkovran, utöva tillsyn över lantbruksundervisningen, följa lantbrukssällskapens verksamhet och användningen av deras statsanslag samt handha lantbruksstatistiken.
• Vid sidan av Fritz Habers ammoniaksyntes utgör den av Caro tillsammans med Adolph Frank utarbetade kalciumcyanamidmetoden det viktigaste förfarande, varigenom man utnyttjar det atmosfäriska kvävet för lantbrukets behov.
• Han var sekreterare i Landhusholdningsselskabet från 1 januari 1894 till 31 december 1898 och anställdes därefter, efter Jørgen Carl la Cours död, som Lantbruksministeriets inspektör för lantbrukets exportvillkor, i vilken befattning han verkade energiskt för att få genomfört en betryggande kontroll av lantbrukets exportvaror.
• Från 1867 och under en lång följd av år redigerade han Tidsskrift for Landøkonomi, där han förutom artiklar länge skrev instruktiva årsöversikter över lantbrukets tillstånd.
• Senare dristade han sig till att ge en samlad framställning av det danska lantbrukets historiska utveckling (Agrarhistoriske studier, två band, 1886-91), och även om han långtifrån kunde lösa denna svåra uppgift innehåller hans skrift värdefulla bidrag till förståelsen av lantbrukets ställning, särskilt för tiden närmast innan och efter enväldets införande.
• Hans lantbruksseminarium fortsattes 1837-66 av sonen Peder Jakob Sverdrup (1802–1872), och dennes son Harald Ulrik Sverdrup (1846–1916), sedan 1875 lantbruksingenjör, gjorde sig ävenledes förtjänt om lantbrukets utveckling, bland annat som medstiftare av Det norske myrselskap, 1902, och tillhörde många år styrelsen i Selskapet for Norges vel.
• Niklas Cserhalmi: Djuromsorg och djurmisshandel 1860-1925 : synen på lantbrukets djur och djurplågeri i övergången mellan bonde- och industrisamhälle, i Acta Universitatis agriculturae Sueciae.

Förberedelsen av sidan tog: 226,24 ms.