Definition & Betydelse | Svenska ordet LUMINOSITET

Definition av LUMINOSITET

1. (astronomi) den totala effekt en stjärna strålar ut, mäts i watt

Exempel på hur man kan använda LUMINOSITET i en mening

• En aktiv galaxkärna, AGN, är en kompakt region i centrum på en galax, som har ovanligt hög luminositet över delar av eller hela det elektromagnetiska spektrumet (inom radio, infraröda, optiska, ultravioletta, röntgen och/eller gamma våglängdsbanden).
• Luminositeten är relaterad till den absoluta magnituden – ju större luminositet desto mindre magnitud.
• Förutom dessa ligger jättestjärnorna på grund av sin storlek och luminositet över huvudsekvensstjärnorna i Hertzsprung-Russell-diagram (se illustration till höger) i luminositetsklass II (ljusstarka jättar) och III (vanliga jättestjärnor).
• Följeslagaren är en jättestjärna med yttemperatur på ca 5 000 K, luminositet ca 50 gånger solens, och diameter 10 gånger solens.
• Uppskattningar på massan ligger runt 100–150 solmassor, och dess luminositet är ungefär fem miljoner gånger solens.
• Katalogens tillkomst bäddade för den systematiska studien av stjärnors ljusutstrålning, vilket i sin tur ledde till den korrekta ordningen bland spektralklasserna och slutligen sambandet mellan spektralklass och luminositet som är koordinataxlarna i Hertzsprung-Russelldiagrammet.
• Sambandet säger att en spiralgalax’ luminositet är proportionell mot fjärde potensen av dess rotationshastighet.
• Huvudintresset kring ULX hänger samman med att deras luminositet överskrider Eddington-luminositeten för neutronstjärnor och till och med stellära svarta hål.
• Eddington-luminositet (ibland även Eddingtongränsen) är den högsta luminositet som kan passera genom ett skikt av gas i hydrostatisk jämvikt, vid sfärisk symmetri.
• Eftersom stjärnors luminositet ökar exponentiellt med massan ligger ljusstyrkan hos hyperjättar ofta väldigt nära Eddingtongränsen, som kort förklarat är luminositeten där det gravitationella trycket inåt motsvarar strålningstrycket utåt.
• KY Cygni är en av de största och mest ljusstarka stjärnorna, med en luminositet på mer än 300 000 gånger den hos solen, med en radie på över 1 000 gånger solens radie.
• En stjärnas synbara ljusstyrka beror både på dess inneboende luminositet och dess avstånd från jorden.
• En grupp astronomer som använde Swiftteleskopet uppmätte år 2007 massan hos kvasarens supermassiva svarta hål med hjälp av objektets luminositet.
• En ljusstark jätte är en stjärna enligt Yerkes klassindelning II av luminositet, även kallat MKK-systemet av efternamnen på utvecklarna från Yerkesobservatoriet.
• Spektrumet för Mebsuta matchar spektraltyp G8 Ib, där luminositet klass Ib visar att detta är en superjättestjärna med lägre ljusstyrka.
• Dess förändringar i luminositet är komplexa, med två kortare omväxlande perioder på 35–40 och 47–50 dygn på grund av stjärnans pulseringar, och en längre period på 1 500 dygn, eventuellt till följd av stjärnans rotation eller konvektivt inducerat, oscillerande termiskt (COT) läge.
• HD 33579 ligger i en del av Hertzsprung–Russell-diagrammet som kallas Gula evolutionära tomrummet eftersom stjärnor med dess kombinationen av luminositet och temperatur är extremt instabila.
• Sådan variabilitet var inte känd för någon klass av variabeler, men positionen i Hertzsprung-Russell-diagrammet på huvudserien (låg luminositet) i slutet av samma instabilitetsremsa som β Cephei-stjärnorna skulle utpeka radiella pulseringar i höga övertoner som den troliga orsaken.
• Avståndet till RW Cephei har uppskattats på grundval av dess spektroskopiska luminositet och den antas ingå i Cepheus OB1-föreningen på 3 500 parsek, då i överensstämmelse med parallaxen från Gaia Data Release 2, men inte Gaia Data Release 3-parallaxen.
• Stjärnans luminositet är minskad med 0,32 magnitud på grund av interstellärt stoft och Eggen (1993) listade den som medlem i populationen av stjärnor i Vintergatans äldre (tjocka) skiva.

Förberedelsen av sidan tog: 401,42 ms.