Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet MONARKISKA

Definition av MONARKISKA

1. böjningsform av monarkisk

Exempel på hur man kan använda MONARKISKA i en mening

• Andra förekommande monarkiska titlar är kejsare, furste, storhertig, emir och sultan, historiskt även tsar och shah.
• Despotism, (grekiska despo'teia) eller despoti, kallas vanligen det slags monarkiska statsskick, vari monarken härskar obunden av alla lagar, blott enligt sitt eget godtycke.
• Efter den indiska självständigheten tvingades Limbdi liksom alla andra furstendömen ge upp sitt monarkiska styresskick och integreras i en näraliggande delstat.
• Till skillnad från de flesta andra västeuropeiska statschefer, monarkiska såväl som republikanska, där regeringschefen är den verkliga maktutövaren, så har Frankrikes president omfattande realpolitiska befogenheter.
• Han bistod 1917 Duan Qirui att slå ned general Zhang Xuns monarkiska kuppförsök 1917 och styrde sedan 1918 tämligen självständigt de tre manchuriska provinserna Fengtian, Jilin och Heilongjiang med titeln högste militärbefälhavare.
• I övrigt uppbar han sin monarkiska ställning på konstitutionellt och korrekt sätt och lyckades efterhand övervinna inte bara det beroende han stått till medlemmarna i Svarta handen och även övervinna den misstro mot hans regering som mordet på de tidigare regenterna framkallat.
• De monarkiska planer som hystes av Vilhelm och hans gemål framkallade slutligen ett borgerligt krig, som 1787 slöts med "patrioternas" nederlag, tack vare den hjälp, som Vilhelm erhöll av sin svåger, Fredrik Vilhelm II av Preussen.
• symboliserade genom den monarkiska statsformen (Cäsaristichem Herreschaftdenken) och kejsarhuset Hohenzollern.
• Efter Isabellas fördrivande, 1868, var Figueras jämte Pi y Margall och Castelar ledare av den republikanska minoriteten och bekämpade den monarkiska författningen av 1869 samt hertigens av Montpensier och Amadeus tronkandidatur.
• Folkkrona, på tyska Volkskrone (femininum), infördes i Tyskland efter monarkins avskaffande 1918, som ersättning till de monarkiska kronorna på de dåvarande delstatsvapnen.
• Escosura, som dittills tillhört det moderata partiet, övergick 1848 till progressisterna, som 1854 med stor majoritet invalde honom i konstituerande cortes, där han kämpade för de monarkiska idéerna, men samtidigt till hela det ultramontana Europas förbittring yrkade på en reduktion av kyrkornas och klostrens egendomar.
• Pangalos fungerade som generalstabschef under fälttåget mot turkarna i Mindre Asien 1919 och deltog därefter i det militäruppror 1922, varigenom straff för nederlaget utkrävdes av den monarkiska regimens regering.
• Emellertid förskaffade honom skaldekonsten en ryktbarhet, som 1848 föranledde hans inväljande i nationalförsamlingen, där han, trogen sina religiösa och monarkiska grundsatser, slöt sig till det legitimistiska partiet.

Förberedelsen av sidan tog: 118,80 ms.