Definition & Betydelse | Svenska ordet MORALIST

Definition av MORALIST

1. person som moraliserar; sedeväktare; författare som behandlar moraliska frågor

Exempel på hur man kan använda MORALIST i en mening

• 1989 – Tre porträtt: skalden Nybom, Curry Treffenberg - en moralist, Hugo Alfvén, i kamp mot ålderdomen.
• Strindberg skrev vidare, att "Fåhraeus var rojalist, idealist, moralist, brackiot, aristokrat, emancipatör, och fan vet allt".
• Han var en sträng och kärv moralist, som ofta tadlade de maktägandes vrånghet och tidens sedeslöshet.
• Bergstrøm var en gedigen tekniker och en allvarlig moralist, och var starkt påverkad av Henrik Ibsen, men hade annars stilmässigt mycket gemensamt med äldre danska lustspelsförfattare som Thomas Overskou.
• I sin tolkning av Jobs bok är León en stoisk filosof, i sin La perfecta casada en älskvärd moralist.
• Som pacifist och politisk moralist blev Toller blev alltmer resignerad vid betraktandet av fascismens framgångar; något han redan på 1920-talet varnat för.
• Under 50 år verkade Trevelyan som allmän moralist, offentlig lärare och offentlig välgörare med sin obestridda kulturella auktoritet bland de styrande och bildade klasserna.
• Han var en excentrisk och ytterst trångsynt moralist som hyste stark antipati mot socialismen; han utvecklade närmast på gammaltestamentlig grund en aggressiv russofobisk och antisemitisk frälsningslära, som han predikade i olika sammanhang, dock utan att vinna nämnvärt understöd ens i aktivistkretsarna.

Förberedelsen av sidan tog: 129,11 ms.