Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet NAVEL

Definition av NAVEL

1. (anatomi) det ärr mitt på magen som återstår efter navelsträngen före födseln

Exempel på hur man kan använda NAVEL i en mening

• Navel (latin umbilicus) är det ärr på det nyfödda barnets (däggdjursungens) mage som återstår efter att navelsträngen från moderkakan tagits bort.
• Fuzzy navel är en screwdriver med persikobrännvin eller persikolikör som dekoreras med en physalis istället för apelsinskiva.
• Hypotesen går ut på att jorden måste ha varit fullt fungerande redan vid skapelsen och att Gud därför skapade träd med årsringar och att Adam och Eva hade hår, naglar och navlar (omphalos är grekiska för "navel").
• Kvinnliga slavar, som inte fick vara muslimer eftersom muslimer enbart fick förslava icke-muslimer, hade en awrah som endast sträckte sig mellan navel och knä, vilket innebar att de inte fick bära hijab: kalif Umar ibn al-Khattab uppges vid ett tillfälle ha uppmanat en slavinna att inte imitera en fri kvinna genom att bära hijab, och hans egna slavflickor uppges ha serverat hans manliga gäster barhuvade, barbenta och med nakna bröst.
• Omfalomanti (från grekiskans omphalos= navel och mateia= spådomskonst) är konsten att spå moderns eller barnets framtid i navelsträngen.
• I en essä diskuterade Painlevé hur det var att vada omkring i vatten upp till anklarna eller navel, dag och natt, i alla väder, även i områden där man inte är säker på att hitta någonting, gräva om överallt efter alger eller bläckfisk.
• Kvinnliga slavars awrah definierades dock endast som området mellan navel och knä, vilket innebar att de inte fick bära hijab och kunde visas med bar överkropp.

Förberedelsen av sidan tog: 124,86 ms.