Information om | Svenska ordet ORANGERÖDA

Exempel på hur man kan använda ORANGERÖDA i en mening

• I häckningsdräkt har den ljusgrå ovansida, vit till mycket ljust grå undersida, svart hätta, orangeröda ben och en small spetsig näbb.
• Korall eller korallfärg används för orangeröda färger som motsvarar dem hos koraller av arten Corallium rubrum.
• Blommor till 5 cm långa, orangeröda till lackröda eller scharlakansröda, foderbladen är förenade till ett rör, med en slits undertill.
• Blommorna blir 5-6 cm i diameter, med tillbakadragna flikar, klarröda till orangeröda med gult svalg.
• Adult hane stejnegeri skiljer sig vidare genom flackare övergång mellan hjässan, mer markant näbbknöl, gul underkant på den orangeröda näbbspetsen (istället för tvärtom) samt mindre svart på undernäbbens kanter.
• Papillödem syns vid ögonbottenundersökning: synnervens utgång (blinda fläcken) är normalt en skarpt avgränsad gulvit cirkel mot näthinnans orangeröda fond.
• Ekpaddan har kort huvud med spetsig nos och gråsvart till brun rygg med mörkare fläckar och små, brunaktiga till orangeröda vårtor.
• Skuggpärlemorfjärilen har som andra pärlemorfjärilar orangeröda vingar med ett mönster av brunsvarta fläckar, ordnade i tvärband.
• Frejas pärlemorfjäril har som andra pärlemorfjärilar orangeröda vingar med ett mönster av brunsvarta fläckar, ordnade i tvärband.
• På varje sida om den centrala mörkbruna strimman på ryggens topp förekommer bredare strimmor som främst består av gråa hår men även bruna och orangeröda hår kan vara inblandade.
• Artens huvud är svart, mellankroppen vit till ljusgrå framtill och baktill, med ett svart tvärband som tjocknar på mitten, de två främsta tergiterna också vita/ljusgrå, följda av en svart tergit och med de sista tergiterna orangeröda.
• På bakkroppen varierar färgerna på tergiterna beroende på kast: hos honorna (drottningar och arbetare) är tergit 1 gul, tergit 2 till 3 rödaktiga (vanligen klarröda; sällsynt kan de vara orangeröda), tergit 4 gul (hos drottningen är den oftast rödaktig precis som tergit 2 och 3), och resten av bakkroppen svart.
• De tredje och följande bakkroppssegmenten kan alla vara antingen svarta eller orangeröda, på sådant sätt att det svarta området går framifrån och bakåt: Antingen ett helt svart område, ett svart följt av ett orangerött, eller helt orangerött.
• Bombus atripes är en stor, långtungad humla; drottningen är mellan 22 och 23 mm lång, arbetarna 16 till 18 mm, och hanarna Hela kroppen, både mellankroppens ovansida och bakkroppens alla tergiter är orangeröda hos hanen; honan är liknande färgad, men har sista tergiten (bakkroppsspetsen) svart.
• Huvudet är svart, mellankroppen gul med ett svart tvärband mellan vingfästena, de två främsta tergiterna är gula och resterande tergiter orangeröda.
• Huvudet är litet, med svart näbb, stjärten är fyrkantig, tårna är relativt långa, och arten kännetecknas också enkelt av de mörkröda, nästan svarta ögonen, de orangeröda benen och orangeröd vaxhud.
• Det svartaktiga huvudet är mycket praktfullt med bar orange hud i ansiktet, lysande blå och röda uppblåsta flikar, blå "horn", guldgula hjässidor och orangeröda halssidor.
• Hane i häckningsdräkt har en smal kastanjefärgad, i vissa ljus svart, ansiktsmask som sträcker sig tvärs över pannan samt orangeröda ögon.
• Sommaren 1762, då Elisabeth Christina von Linné satt tillsammans med bekanta i en lövsal på sin fars gård Hammarby norr om Uppsala, lade hon märke till att de orangeröda indiankrasse som växte i lövsalen verkade skicka ut små blixtar i skymningen.
• Halsskölden är svart med orangeröda kanter, och täckvingarna är svarta med en orangeröd till brunröd fläck på varje täckvinge.

Förberedelsen av sidan tog: 143,91 ms.