Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet PANTEISM

Definition av PANTEISM

1. uppfattningen att hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett gudomligt väsen, som inte är något mer än detta

Exempel på hur man kan använda PANTEISM i en mening

• Monoteism (av grekiska monos, och teos, gud) är dyrkan av en personlig gud med förnekande av andra gudars tillvaro, till skillnad från mångguderi (polyteism) och dyrkan av en opersonlig allkraft (panteism).
• Mot bakgrund av den ökande sekulariseringen fördömde påven bland annat panteism, liberalism, rationalism, indifferens, kommunism och åtskiljandet mellan kyrka och stat.
• I sin filosofi sökte sig särskilt i polemik mot Friedrich Hegel att gå tillbaka från den tyska idealismens panteism till en teistisk världsåskådning.
• Pandeism (av grekiska pan "allt" och latin deus "gud"), är inom religionsfilosofi en kombination av panteism (uppfattningen att hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett gudomligt väsen, som inte är något mer än detta) och deism (Gud, som skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång).
• Detta tydliggjordes bland annat i begreppen teism, representerande ett traditionellt synsätt, och deism, panteism m.
• I dessa förkunnar Vanini en panteism som närmar sig ateism och en – enligt dåtida normer – osedligt libertinsk och sensualistisk etik.
• Rörelsens teologi har inspirerats av såväl uråldrig koreansk schamanism som buddhism och kristendom och kan kännetecknas som såväl monoteism, panteism och panenteism.
• Han bekämpade även Thomas Hobbes materialism, Baruch Spinozas determinism och panteism samt fritänkarna i sina verk A demonstration of the being and attributes of God (1705) om gudsbevis och A discourse concerning the unchangeable obligations of natural religion (1706).
• Fortlages världsåskådning ville sammansmälta panteism och teism i en "trancendent pantesim", enligt vilken världen är i det absoluta jaget, med vilket de sedligt och intellektuellt självständiga, ändliga andarna blir ett.
• Weisse med flera till den "teistskola", som bröt med Hegels panteism och sökte genomföra en spekulativ teologi i närmare anslutning till den historiska kristendomen.
• De definierar sig som icke-trosbekännande och baserat på visdom från olika religioner och filosofier, inklusive humanism, panteism, kristendom, hinduism, buddhism, taoism, judendom, islam och jord-centrerad andlighet.

Förberedelsen av sidan tog: 116,96 ms.