Definition & Betydelse | Svenska ordet PANTRÄTT

Definition av PANTRÄTT

1. en panthavares rätt att (under vissa förutsättningar) sälja panten för att därigenom få betalt för sin fordran

Exempel på hur man kan använda PANTRÄTT i en mening

• Jordabalken: den nya lagstiftningen: grannelagsrätt, fastighetsköp, panträtt, arrende, hyra, servitut, lagfart, inteckning, Stockholm, 1970, 1972, 1973, 1979.
• Sådana fartyg, som kan intecknas (se inteckning) och därigenom bli föremål för panträtt, kan inte dessutom på vanligt sätt pantsättas.
• Återtagandeförbehållet som säkerhetsform skiljer sig åt från exempelvis panträtt i lös egendom och retentionsrätt genom att säkerheten i egendomen består även om gäldenären (köparen) inte är avskuren rådighet från egendomen.
• Skeppshypotek uppkommer genom att ägaren till ett skepp låter inteckna skeppet och sedan upplåter panträtt genom att överlämna inteckningen som pant till säkerhet för ett lån eller annan förbindelse.
• Betalningsfastställelse är när en fordran, förenad med panträtt av en domstol eller kronofogdemyndighet, kan fastställas utgå ur den pantförskrivna egendomen.
• Pantbanken Sveriges affärsidé är att lämna kredit till konsumenter mot panträtt i huvudsak lösöre, enligt gällande pantbankslag.
• Bland metoderna finns försök till stämningar, att begära panträtt för påhittade skulder och att ofreda personer med vad som kallats papperskrig och pappersterrorism.
• Sammanfattningen av de fiskus tillerkända rättsliga förmånerna, bestående i särskilda privilegier i avseende på bland annat preskription och panträtt, utgör den fiskaliska rätten.

Förberedelsen av sidan tog: 120,48 ms.