Information om | Svenska ordet PARBLADIGA

Exempel på hur man kan använda PARBLADIGA i en mening

• Bladen är strödda, vanligen parbladiga eller i sällsynta fall enkelbladiga, och vanligen med stipler.
• De andra arterna har stjälk med parbladiga blad men fjällbräsma har stänglar eller enbladiga stjälkar och bladen enkla, hela och helbräddade.
• Trädet har bladen enkelt parbladiga med uddblad; småbladen sitter skiftesvis och tilltar i storlek mot bladets spets.
• Arterna i familjen är träd med vanligen stora, strödda, parbladiga blad utan stipler, rika på garvämne och harts.
• Blad parbladiga med ett bladpar och ett grenigt klänge, småblad smalt elliptiska och 5–15 cm långa.
• Ängsrutan blir ca 50 cm hög med dubbelt parbladiga blad och en tät kvast av gulvita blommor med fyra snart avfallande kronblad.
• Bladen är blågröna, håriga eller kala och parbladiga med tre till fem par småblad och ett enkelt eller grenigt klänge.
• Bladen är grågröna, parbladiga med 3–7 delblad som är relativt hårda, äggrunda till smalt elliptiska, rundade i spetsen och dubbelt tandade.
• Bladen är parbladiga med 3–13 delblad som är brett elliptiska till omvänt äggrunda eller nästa runda, 0,8–2 cm långa, trubbiga, vanligen kala på ovansidan och håriga på undersidan.
• Bladen är parbladiga med 3 delblad med korta skaft, de är lansettlika på vegetativa skott, äggrunda till nästan runda på fertila skott, fint tandade, glänsande på ovansidan.
• Bladen är parbladiga och ormbunkslika, mörkt gröna och läderartade, ca 7–13 cm långa med 7–13 småblad som är äggrunda till elliptiska eller avlånga, 1–5 × 0,8–2,5 cm, kala på ovansidan och ludna på undersidan, ibland bar längs nerverna, kanterna är enkelt tandade.
• Basala blad och nedre stjälkblad parbladiga med 3-5 delblad, uddbladet mycket större än övriga delblad och är djupt flikigt, tvärt avskuret vid basen.
• Bladen har skaft och sitter strödda, vid basen ofta i rosett, de är parflikiga till parbladiga eller sammansatta.
• Bladen är dubbelt parbladiga, med delblad som är mycket varierande i storlek och form, linjära till avlånga till nästan cirkelrunda, helbräddade till två- till treflikiga.
• Bladen är parbladiga med (5–) 7–9 (–11) delblad som är mörkt gröna, äggrunda till elliptiska 0,6–5 cm långa, spetsiga, rynkiga och hårlösa på ovansidan, duniga undertill.
• Det innefattar parbladiga buskar eller örter med baljor, som vid mognaden sönderfalla i enfröiga leder.
• Bladen är skaftlösa och sitter motsatta, parbladiga med 5 till 13 delblad, vilka är 3,5 till 10 centimeter långa och 1,2 till 3,7 centimeter breda, elliptiska till smalt äggrunda, sågtandade, spetsiga till utdraget spetsiga och mjukhåriga.
• mahonia har parbladiga blad utan taggar, medan berberis har enkla blad och vanligtvis taggar på grenarna.
• De är örter eller halbuskar, ibland små med törnen och med parbladiga blad, i klasar eller ax sittande röda, ibland gula eller vita blommor och oledad, taggig eller kamlikt tandad baljfrukt.
• De hade spiralställda stora blad som var upprepat parbladiga och liknade bladen hos stora ormbunkar eller trädormbunkar.

Förberedelsen av sidan tog: 96,74 ms.