Definition & Betydelse | Svenska ordet RAGTIME

Definition av RAGTIME

1. amerikansk genre av musik närbesläktad med jazz, ofta spelad på piano med mycket synkoper

Exempel på hur man kan använda RAGTIME i en mening

• Joplin är även känd som "King of Ragtime" tack vare den berömmelse han uppnådde med sina ragtimeverk, musik som hade sitt ursprung i den afroamerikanska gemenskapen.
• En ragtime är ett starkt synkoperat musikstycke, vanligen i 2/4-takt och kan vara rent instrumental – vanligen för piano eller orkester – eller ha formen av en sång med ackompanjemang.
• Morten Gunnar Larsen (född 1 oktober 1955) är en norsk pianist som har specialiserat sig på ragtime och tidig jazz.
• Även om Laines orkestrar troligen spelade ragtime snarare än jazz utgjorde de en viktig plantskola för ett stort antal av den första generationens vita jazzmusiker i New Orleans.
• Frisco Jass Band var en amerikansk dansorkester verksam under övergångsfasen mellan ragtime och jazz.
• Piedmont blues uppstod i USA:s östra stater i början av 1900-talet och är en mix av deltablues, ragtime, old time music från Appalacherna och även från vaudevillen.
• Han var anmärkningsvärd för sin eklektiska musikstil som förenade allt från ragtime och stride till frijazz.
• Stommen i orkestern utgjordes av violinisten Sven Andersson, pianisten Sander (eller Zander) Ahlqvist (född 1898) och trumslagaren Malte J:son Jibe; dessa tre framträdde även, åtminstone på skiva, under namnet "Sven - Zander - Jibe Danstrio", och trions inspelning av 12-te gatans ragtime (Euday Bowmans 12th Street Rag) från 1928 finns återutgiven på LP/CD inom projektet Svensk jazzhistoria.
• En av jazzens rötter, ragtime är ren pianomusik, en av de andra, bluesen, fann efter en omväg som barrelhouse piano och boogie-woogie, likaså sin väg in i jazzhistorien som pianomusik.

Förberedelsen av sidan tog: 108,04 ms.