Definition & Betydelse | Svenska ordet RIEMANNHYPOTESEN
RIEMANNHYPOTESEN
Definition av RIEMANNHYPOTESEN
- (matematik) en hypotes som säger att realdelen av alla icke-triviala nollställen till Riemanns zetafunktion är ½
Antal bokstäver
16
Är palindrom
Nej
Sök efter RIEMANNHYPOTESEN på:
Exempel på hur man kan använda RIEMANNHYPOTESEN i en mening
- Under förutsättning att Riemannhypotesen är sann så visade Skewe 1933 att detta är en övre uppskattning av det - än så länge okända tal - som idag kallas Skewes tal.
- Guy Robin bevisade 1984 att olikheten är sann för alla n ≥ 5,041 om och bara om Riemannhypotesen är sann.
- Problemet formulerades år 1900 och handlar om Riemannhypotesen (realdelen för alla icke-triviala nollställen till Riemanns zetafunktion är ½) samt Goldbachs hypotes (varje jämnt tal större än 2 kan skrivas som summan av två primtal).
- De två sista delarna är analoga till funktionalekvationen av Riemanns zetafunktion och den obevisade Riemannhypotesen.
- Han är känd för att tillsammans med Jan van de Lune och Dik Winter ha visat korrektheten av Riemannhypotesen för de första 1,5 miljarderna icke-triviala nollor av Riemanns zetafunktion, för att tillsammans med Andrew Odlyzko ha motbevisat Mertens förmodan, och för faktorisering av stora tal av världsrekordstorlek.
- Konstanten är nära kopplad till Riemannhypotesen, en av de mest kända olösta problemen inom matematiken.
Förberedelsen av sidan tog: 78,50 ms.