Definition & Betydelse | Svenska ordet RIEMANNHYPOTESEN


RIEMANNHYPOTESEN

Definition av RIEMANNHYPOTESEN

  1. (matematik) en hypotes som säger att realdelen av alla icke-triviala nollställen till Riemanns zetafunktion är ½

Antal bokstäver

16

Är palindrom

Nej

17
AN
ANN
EM
EN
HY
MAN

1

1

AEN
AH
AI
AIN


Sök efter RIEMANNHYPOTESEN på:



Exempel på hur man kan använda RIEMANNHYPOTESEN i en mening

  • Under förutsättning att Riemannhypotesen är sann så visade Skewe 1933 att detta är en övre uppskattning av det - än så länge okända tal - som idag kallas Skewes tal.
  • Guy Robin bevisade 1984 att olikheten är sann för alla n ≥ 5,041 om och bara om Riemannhypotesen är sann.
  • Problemet formulerades år 1900 och handlar om Riemannhypotesen (realdelen för alla icke-triviala nollställen till Riemanns zetafunktion är ½) samt Goldbachs hypotes (varje jämnt tal större än 2 kan skrivas som summan av två primtal).
  • De två sista delarna är analoga till funktionalekvationen av Riemanns zetafunktion och den obevisade Riemannhypotesen.
  • Han är känd för att tillsammans med Jan van de Lune och Dik Winter ha visat korrektheten av Riemannhypotesen för de första 1,5 miljarderna icke-triviala nollor av Riemanns zetafunktion, för att tillsammans med Andrew Odlyzko ha motbevisat Mertens förmodan, och för faktorisering av stora tal av världsrekordstorlek.
  • Konstanten är nära kopplad till Riemannhypotesen, en av de mest kända olösta problemen inom matematiken.


Förberedelsen av sidan tog: 78,50 ms.