Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet RUCKEL

Definition av RUCKEL

1. (vardagligt) (övergivet) hus i mycket dåligt skick
2. (vardagligt) osunt leverne; omåttligt festande och supande

Exempel på hur man kan använda RUCKEL i en mening

• Från 1797 finns beskrivningar av torget som stort och öde, i många afseenden ett bedröfligt torg och ännu i mitten av 1800-talet fanns här, liksom på hela dåvarande Östermalm mest ruckel och plank.
• Den tioåriga föräldralösa flickan Amanda bor ensam i ett ruckel nära Tittutgränd och umgås med de vuxna i staden.
• Exempelvis förvärvade han en rad ruckel och kyffen längs den gångstig vid Ladugårdslandsviken, som sedermera blev eleganta Strandvägen.
• Tvättstugan var ett ganska fallfärdigt ruckel och låg intill en utgrävd damm som fick sitt vatten från ett utflöde av sjön Gömmaren.
• Det stora stenhuset i fyra våningar var då omgiven av låga träkåkar och ruckel och borde av samtiden ha uppfattats som en främmande fågel.
• På platsen fanns en ödslig bergsknalle som, med undantag av några ruckel, var obebyggd, vilket framgår på ett fotografi från 1890-talet.

Förberedelsen av sidan tog: 77,78 ms.