Definition & Betydelse | Svenska ordet SNÖRNING

Definition av SNÖRNING

1. en princip där ett snöre löper igenom hål eller öglor för att binda fast ett klädesplagg eller en fotbeklädnad

Exempel på hur man kan använda SNÖRNING i en mening

• Bottiner, franska "små stövlar", syftade från 1840-talet på kortskaftade kängor, oftast med snörning.
• Sluten snörning innebär att lädret i snörningen på bägge sidor går ihop längst fram, så att ett "V" formas.
• Ränseln stängs med hjälp av snörning längs påsens överkant och därefter fälls ett enkelt lock över öppningen som regnskydd.
• De hålls på plats med knappar eller snörning, vanligtvis på utsidan av benet, och med en rem under skosulan.
• Dessa finns i olika modeller, bland annat Alexanderboots (med remmar), Georgeboots (med hög snörning), Wellingtonboots (med mjukt skaft som bärs under byxan, har namngivit gummistövlar på engelska som "Wellies") och som på bilden, Chelseaboots (med gummiresår).
• Under 1980-talet var det, framförallt bland manliga hårdrockare, populärt med långa, svarta, åtsittande skinnbyxor med snörning i sidorna längs hela benets längd.
• Men bindningstekniken som används vid båtbyggande skiljer sig från laboratorieexperiment eftersom den porösa änden tillsluts genom snörning och beck (huruvida egyptierna beck-beströk hela sina båtar är oklart).
• En snörnäbb är en liten hylsa, oftast av metall, som sätts i änden av en rem för att underlätta remmens trädning vid snörning av kläder.
• Öppen snörning innebär att lädret i snörningen utgör flikar, från sidorna, som inte är nedsydda längst fram.
• Öppen snörning innebär att lädret i snörningen utgör flikar, från sidorna, som inte är nedsydda längst fram - se detaljbilden till höger.
• Livstycket är av brokad eller blå, röd, brun eller grön damast med utsmyckning av siden samt tränsade hål med snörning.

Förberedelsen av sidan tog: 54,27 ms.