Definition & Betydelse | Svenska ordet SPECIALLÄRARE

Definition av SPECIALLÄRARE

1. lärare som arbetar med elever i behov av särskilt stöd

Exempel på hur man kan använda SPECIALLÄRARE i en mening

• Hillevi Engström föddes i Sollentuna som dotter till speciallärare Georg (1930–2013) revisor/egna företagaren Barbro (född Olsson) f.
• Förutom klasslärarna hade skolan (läsåret 2010–2011) tillgång till två elevassistenter, en speciallärare, tre ämneslärare, skolkurator, skolpsykolog, skolhälsovårdare, köksa och vaktmästare.
• Rydbeck blev Doctor of Science vid Harvard 1940, docent i tillämpad elektronfysik, speciallärare i teleteknik 1940–1945, i telegrafi och telefoni 1945–1946, professor i radioteknik 1945–1948, i elektronik 1948–1963, i elektronfysik 1963–1979 vid Chalmers tekniska högskola.
• Efter sin psykologutbildning var han verksam som socialarbetare och speciallärare för ungdomar innan han istället började ägna sig åt fotografi.
• Han var ordförande i Sveriges advokatsamfund 1951–1955 och var speciallärare vid Handelshögskolan i Stockholm 1938–1942, föreläsare i köp- och sjörätt i Uppsala 1957–1967, justitieråd 1955–1969, och ledamot av Lagrådet 1960–1962.
• Lärarhögskolan ordnar alla slags lärarutbildningar, från förskola till gymnasium och utbildningar för studie- och yrkesvägledare, speciallärare och specialpedagoger, samt vidareutbildning för yrkesverksamma lärare.
• Han var docent i civilrätt vid Stockholms högskola 1952–1958, speciallärare vid Handelshögskolan i Stockholm 1955–1958, professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Göteborg 1959–1971 samt professor i sjörätt och annan transporträtt vid Göteborgs universitet 1971–1991.
• Den vänder sig till såväl speciallärare och specialpedagoger som till andra lärare och pedagoger som arbetar i allt från förskolan till specialskolor, särskolor, grund- och gymnasieskolor samt vuxenutbildning.
• Föruutom på NRK har hon arbetat som speciallärare på Statens senter for barne- og ungdomspsykiatri 1976-77 och som skolpsykolog i Sarpsborg 1980-81.
• Han anställdes vid Kammarkollegiet 1927, var byrådirektör i Lantmäteristyrelsen 1937–1954, speciallärare vid Kungliga Tekniska högskolan 1948–1968 och anställd vid Svenska pastoratens riksförbund 1954–1965.
• Han var speciallärare i industriell anläggningsteknik vid KTH 1962–1970, ordförande i Privatverksamma arkitekters nämnd inom SAR 1964–1969, styrelseledamot i SPA 1973–1974 och styrelseordförande i Centralkonsult AB 1978–1984.
• I de olika enheterna arbetar grundskollärare, fritidspersonal, barnskötare, speciallärare, specialpedagoger och resurspedagoger.
• Körner var redaktör för Teknisk Tidskrifts elektrotekniska avdelning från 1918, speciallärare i elektroteknik vid Kungliga Tekniska högskolan från 1931, särskild ledamot av kammarrätten från 1936, medlem av Svenska elektriska kommittén från 1916, ordförande i Svenska Teknologföreningens avdelning för elektroteknik 1921–22, medlem och sekreterare i järnvägselektrifieringskommittén 1920–23, sekreterare i 1930 års krafttaxekommitté, medlem av styrelsen för Elektrotechnischer Verein i Berlin 1933–36 och fellow av American Institute of Electrical Engineers.
• Han var anställd i USA 1901–1903, ingenjör vid Kungliga Tekniska högskolans materialprovningsanstalt 1903, dess chef 1907, speciallärare vid Kungliga Tekniska högskolan 1907–1921 samt överdirektör och chef för Statens provningsanstalt från 1919.
• Norgren var speciallärare i bostadsbyggnad samt materialbehandling och formlära vid Chalmers tekniska högskola 1944–1946 och föreläsare i bostadspolitik vid Göteborgs socialinstitut.
• Löfquist blev docent i vattenbyggnad vid KTH 1946, och var även där under några år speciallärare i geoteknik.
• Tallqvist utexaminerades 1969 från Tekniska högskolan i Helsingfors, där han 1969–1972 var assistent i bostadsplanering, 1979–1983 äldre assistent och speciallärare i arkitekturhistoria samt 1983–1985 biträdande professor i arkitekturhistoria.
• Brundin var ingenjör 1930 års trafikkommitté 1931, utredningsman vid Göteborgs stads byggnadsnämnd 1934–1935, extra speciallärare vid Kungliga Tekniska högskolan 1934–1945, tillförordnad professor i kommunikationsteknik där 1945–1947 och ingenjör i Storstockholms trafikutredning 1953–1957.
• Han var standardiseringsingenjör vid AB Nordströms Linbanor 1945–1950, projekt- och exportingenjör där 1955–1960, patent- och besiktningsingenjör vid Vattenfallsstyrelsen 1950–1955, tillförordnad professor i kommunikationsteknik vid Kungliga Tekniska högskolan 1954–1959, andre redaktör för Teknisk Tidskrift från 1960 samt speciallärare i transportekonomi, transportorganisation och transportanordningar vid Kungliga Tekniska högskolan från 1967.
• Han var biträdande ingenjör i östra väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1905–1908, anställd vid Göteborgs hamnstyrelse 1908–1912, assistent i brobyggnadskonstruktion vid Chalmers tekniska läroanstalt 1908, speciallärare i betongkonstruktion vid Chalmers tekniska institut från 1915 och i byggnadsteknik 1918–1937 och tillförordnad professor i samma ämne 1937–1939.

Förberedelsen av sidan tog: 399,75 ms.