Definition & Betydelse | Svenska ordet SPRÅKFORSKNINGEN

Definition av SPRÅKFORSKNINGEN

1. böjningsform av språkforskning

Exempel på hur man kan använda SPRÅKFORSKNINGEN i en mening

• Etymologin som vetenskap gjorde först på 1800-talet mer påtagliga framsteg i och med uppblomstringen av den jämförande språkforskningen.
• Detta, och att litauiskan i så liten grad har påverkats av andra språk, gör att litauiskan har stort värde inom den jämförande språkforskningen.
• Det var den jämförande språkforskningen och den klassiska filologin som Curtius ägnade sina forskningar, vilka i mer än ett avseende blev epokgörande.
• Franz Bopp, född 14 september 1791 i Mainz, död 23 oktober 1867 i Berlin, var en tysk språkvetare och sanskritforskare, som räknas som grundaren av den jämförande språkforskningen och forskningen om indoeuropeiska språk.
• De impulser, som utgått från danske språkforskaren Rasmus Rask under dennes vistelse i Åbo 1818, hade hos Sjögren väckt tanken att ägna sig åt den finska språkforskningen.
• Inom den jämförande språkforskningen klassificeras fornpersiskan som ett sydvästiranskt språk, inom gruppen iranska språk, som är en av de två undergrupperna av indoiranska språk.
• Förtjänsten av att ha framhållit vikten av det synkroniska perspektivet i språkforskningen, alltså att man bör studera språket som ett system (en struktur), fungerande vid en viss tidpunkt, kan tillskrivas en bestämd person, Ferdinand de Saussure.
• Ascoli var en av de första, som tillämpade den nyare fonetikens resultat på den historiska språkforskningen, i Studj critici (I, 1861, II, 1877), en samling uppsatser i jämförande språkforskning och italiensk dialektologi.
• Hrozný, som 1919 utnämndes till professor i Prag, var verksam inom assyriologin och blev mest känd som grundläggare av den hettitiska språkforskningen.
• Stora förtjänster om den keltiska språkforskningen d'Arbois de Jubainville dessutom förvärvad sig genom redigerande under en lång följd av år av tidskriften Revue celtique.
• Murray har Skeat behållit en hedrad plats som en av de engelsmän, vilka mest bidrog till att väcka och främja det friskare och mer vetenskapliga liv, som från 1860-talet framträdde inom den engelska språkforskningen.
• Hans upplagor av bland andra Statius, Livius, Tacitus, Seneca och Sallustius samt av Hugo Grotius verk "De jure belli et pacis" samt Observationum libri IV (1639-52; ny upplaga 1831) var av stort värde för språkforskningen, och hans Commentarius de sestertiis (1643) för de romerska antikviteterna.
• Såväl hans babylonisk-assyriska som sumeriska lexikon och grammatikor har varit grundläggande för den assyriologiska språkforskningen.
• Ordens härkomst och formutveckling från äldsta tider framlades i den mån, som den dåtida språkforskningen lyckats utreda dem, i många fall med tyska vetenskapsmäns bistånd.
• Bland hans arbeten, som huvudsakligen faller inom den jämförande språkforskningen och germanistiken, märks Etymologisches Wörterbuch der gotischen Sprache (1909, 3:e upplagan 1939) samt flera, delvis djärva skrifter, behandlande germanernas och andra indoeuropeiska folkgruppers förhistoria, bland annat Europa im Lichte der Vorgeschichte (1910), Indogermanen und Germanen (1914, 3:e upplagan 1924) samt Germanen und Kelten (1927).

Förberedelsen av sidan tog: 153,50 ms.