Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet SPRÅKLJUD


SPRÅKLJUD

Definition av SPRÅKLJUD

  1. (fonetik) ljud som frambringas av talapparaten och som ingår i det talade språket

1
FON

Antal bokstäver

9

Är palindrom

Nej

7
JU
PR
UD
ÅK

5

5

156
DJ
DR


Sök efter SPRÅKLJUD på:



Exempel på hur man kan använda SPRÅKLJUD i en mening

  • En vokal är ett språkljud som bildas utan förträngning eller avspärrning i de delar av talapparaten som är ovanför glottis.
  • En digraf är två eller fler bokstäver (grafem) som tillsammans betecknar ett språkljud (fonem), till exempel hj i Hjalmar och lj i ljus.
  • En konsonant, eller ett konsonantljud, är ett språkljud som bildas genom en markant förträngning eller total avspärrning av svalget och munhålan.
  • Den ägnar sig åt att beskriva språkljud bland annat hur de bildas (talproduktion), deras fysikaliska egenskaper (akustisk fonetik) och hur de uppfattas och förstås (talperception).
  • Apokope (uttalas a'på:kåpe) är en fonologisk term som innebär att ett språkljud (oftast vokal) i slutet av ett ord faller bort.
  • Accent – en person talar ett andraspråk med avvikande språkljud, språkrytm och intonation, se brytning (språk).
  • 1842 lade han fram en ny teori rörande språkljud, och offentliggjorde 1849 sitt fontetiska system, vilket han senare fullkomnade.
  • Det används inom lingvistiken för att så entydigt som möjligt representera samtliga språkljud (foner eller fonem) som återfinns i de talade språken.
  • En allofon är ett språkljud: en variant av ett fonem i en viss språklig varietet som trots skiljande uttal inte kan ändra betydelsen av ett ord.
  • En affrikata är ett konsonantiskt språkljud som består av två faser: först en ocklusiv fas (som i en klusil) där luftströmmens väg helt stängs av; därefter följer en frikativ fas (som i en frikativa), där luftströmmens väg delvis öppnas upp.
  • Approximanter är en typ av språkljud som kan betraktas som ett mellanting mellan vokaler och typiska konsonanter.
  • Labiodentala konsonanter (ytterst av latin labium, ’läpp’ och dens, ’tand’) är en grupp av konsonanta språkljud som uttalas antingen genom att underläppen förs samman med överkäkens tänder, eller motsvarande för överläpp och underkäkens tänder.
  • Eftersom alla tänkbara ord omöjligt kan finnas inspelade måste man istället konstruera åtminstone de ovanligare orden med hjälp av antingen helt syntetiserade språkljud, fonem, eller genom att klippa ihop stavelser ifrån förlagrade inspelade fonem.
  • Han intresserade sig tidigt för fonetik och nyare strömningar i språkvetenskapen, och introducerade både moderna tekniska hjälpmedel – inspelningsapparatur, oscilloskop och liknande – för studiet av språkljud samt moderna strukturalistiska idéströmningar för analys av språkstrukturen.
  • Konsekvensen är att man inte alls kan uttala ordet eftersom de nämnda tecknen inte representerar några språkljud.
  • Palatalisering, eller muljering, är en modifiering av ett språkljud som uppstår när tungan reses eller trycks mot den hårda gommen – när man, enkelt uttryckt, ”uttalar ett ’j’ tillsammans med en annan konsonant”.
  • Labialisering är en modifiering av ett språkljud som uppstår när läpparna rundas eller pressas samman vid artikulationen.
  • En tonande retroflex flapp, på svenska ofta kallad tjockt l eller kakuminalt l, är ett konsonant språkljud.
  • Likvidor (ytterst av latin liquidus ”vätska”) är de språkljud som är approximanter, men inte halvvokaler, det vill säga vanligen l- och r-ljud.
  • Hypernasal (öppen nasalklang) är klangen när mjuka gommen inte sluter tätt upp till näshålan så att även språkljud som inte ska vara nasala blir det.


Förberedelsen av sidan tog: 254,57 ms.