Definition & Betydelse | Svenska ordet STÅNDRÄTT

Definition av STÅNDRÄTT

1. (juridik, krigsrätt) främst under krig eller uppror inrättad specialdomstol, som efter en förenklad rättegång utdömer omedelbara straff (vanligen dödsstraff)

Exempel på hur man kan använda STÅNDRÄTT i en mening

• Lynch deltog på den patriotiska sidan under amerikanska revolutionen och ledde då en ståndrätt som bestraffade lojalister med piskning eller hängning.
• Militärdomstol, även kallad för militärtribunal, krigsrätt eller ståndrätt, är en domstol som dömer krigsmän i krigstid eller fredstid enligt krigslagar.
• När Karl Knutssons stora här kom till Västerås, utpekades fyra bönder som ledare för Pukeanhängarna, och brändes levande på bål efter en provisorisk ståndrätt.
• Schiedermair var även ordförande för en ståndrätt som avkunnade ett flertal dödsdomar mot norska motståndskämpar.

Förberedelsen av sidan tog: 78,13 ms.